Göteborgsposten – 29 mars 1862, sida 1

— ——— Veckokrönika. Åter slask! Ännu på sina sista dagar har Mars månad ej varit istånd att kunna uppfylla de förhoppningar, han vid sitt första uppträdande ingaf, och sannolikt kommer han att i arf till sin efterträdare efterlemna denna förbindelse. Under en så envist aus Osten blåsande kall och oangenäm vind har man ej heller kunnat vänta några ändringar i den despotiske väderleksgudens arrangementer för vår trefnad och vårt välbefinnande. Obehaget har tvärtom ökat sig genom det snöfall, som i förgår inträffade och under åtskilliga timmar fortfor, slutligen upplösande sig i ett kallt regn. Den halka, som häraf uppkom var såväl i förgår som synnerligast i går på morgonen at den vådligaste beskaffenhet. Också visade sig åtskilliga fall af bristande balans, hvilka för fruntimmer med sina kjolutspännande apparater blefvo af minst sagdt komisk effekt. I allmänhet lärer dock härvid endast krinolinbrott blifvit begångna; men äfven benbrott omtalas; och bland personer, som råkat ut för det senare sorgliga ödet, befinner sig äfven apotekaren herr Cavalli, som i går förmiddags genom halkning fick sitt ena ben afbrutet något öfver fotknölen. — En allmän önskan torde vara, att detta farliga gatlag (man kan ej gerna säga väglag) icke måtte qvarvara till nasta vecka, då den vanliga stora omstörtningen genom flyttning skall försiggå. Då det hufvudsakligast är de fattigare klasserna, hvilka äro utsatte för ombyte af bostad, är vådan proportionerlig med det stora antalet. Om vederbörande ville lägga sig i halkan, kunde i ,sandning något godt uträttas. Under offentliga och enskilda nöjen af mångfaldiga slag har veckan omvexlande halkat undan. De offentliga halva uteslutande varit musikaliska (dit man naturligtvis räknar operan, då man under närvarande forhällanden med dramatiska nöjen förstår något helt annat). Glanspunkten bland dessa har naturligtvis varit hr Friedr. Smeta aas konsert, hvilken gass i onsdags. hifallet var lifligt, nästan omusikaliskt stormande, och då hr S. vid konsertens slut häraf fann sig uppmanad att gifva tvenne stycken utöfver programmet, vederfors honom en utmärkelse, som ej ens under den väldigt grasserande Nerudafebern kommo dessa älskliga syskon till del, neml. blombukettkastning. Ått den af rörelse ännu darrande handen härvid understundom ej rätt kunde slunga den doftande projektilen, utan gal densamma en något bakvänd träff, betyder så föga: uppriktigheten och den goda meningen är ju lika stor, fast man icke kan blomsterströ den bana, som ligger framför konstnären. — De öfriga musikaliska nöjena hafva varit konsert på måndag af Harmoniska sällskapet, hvilket nu synes utofva en särdeles liflig verksamhet, samt operor på söndagen, tisdagen och fredagen (Postiljonen från Lonjumeau, Friskytten och Fra Diavolo). Recetten för hr Koch i thorsdags, då Belisario skulle uppförts, blef uppskjuten, af orsaker, dem man icke säkert känner, helst en utom ett teatersällskaps angelägenheter stående person icke kan ega den ringaste kunskap om huru dermed är beskaffadt. fven den ingående veckan bjuder på åtskilliga nöjen, och deribland en större dramatisk tillställning å Nya teatern af och inom