Göteborgsposten – 21 mars 1862, sida 1

ZZ —— hufvudstadens närhet; han flydde och Mexico öppnade sina portar för Juarez. Var det härmed slut? Inträdde nu lugnet? Ingalunda; rollerna voro blott ombytta: Var Miramon förut belägrad i hufvudstaden, så kom ordningen nu till Juarez. De konservativa bandens ledare, beröfvade sitt öfverhofvud, sortsatte kriget på egen hand och höllo Juarez i schack. Landets och isynnerset främlingarnes egendom och lif voro liksom förut prisguna åt regeringens och soldateskens godtycke. Det var i synnerhet i hufvudstaden Mexico som våldsbragderna emot utlänningar och förhånandet af deras rättigheter antogo en stående karakter. År 1859 plundrade de federala myntet i Guanaguato och bemäktigade sig en ansenlig summa som tillhörde engelsmän. Till svar på de plundrades klagomål förklarade en af Juarez ministrar saken för myckat enkel, såsom vett tillfälligt besittningstagande af främmande kapitaler, för att afhjelga den federala armåens mest trängande behof. Kort derefter gjorde en af Miramons öfverstar alldeles på samma sätt med en främmande penningförsändning. Saknade främlingars egendom skydd, så voro äfven deras lif fagelfria: man erinre sig de för några år sedan organiserade blodbad, som den uppretade pöbeln föröfvade mot spaniorerna. Den gamle Alvarez säges ha haft sin hand med i detta blodiga spel. Ej bättre gick det med några tyskar som fallit på den olyckliga ideen att vid den tid då borgurkriget rasade göra en utflygt till den stora öknen. En afton sutto de helt lugna i ett rum på en förpaktaregård, då plötsligt dörrarne blefvo inslagna. En af de resande en doktor Futsch störtade till golfvet träffad af en kula; de andra blefvo öfvermannade och utlundrade. Ett likadant öde hade ett par mulasnedrifvare som skulle föra varor till Tulea och tillbringade natten i samma farm. Och allt detta skedde under rop af Lefve federationen ! Känslan af det odrägliga i dessa förhållanden ledde naturligtvis de europeiska regeringarne att erbjuda de rivaliserande partierna sin bemedling och att upprepa detta anbud da den ofvannämnda katastrofen inträffade: — Miramons nederlag och Juarez triumf. Men den hardnackade och nu äfven af högmod öfver sin seger uppblåste presidenten tillbakavisade bemedlingsförslagen. En bland hans första handlingar sedan han intågat i Mexico var att brutalt utvisa den spanske gesandten Pacheco och den paflige nuntien. Till detta förs, el slöto sig snart vidare våldsamheter: den franske vicekonsuln inspärrades i fängelse och den franska gesandten Dubois de Saligny förolämpades. Nya tvångslän och franska infödingars pressaude till mexikansk krigstjenst äfvensom andra dylika våldsåtgärder följde hastigt på hvarandra. Men dervid stannade ej regeringen. I juli månad förl. år upphäfde hon för en tid af två år alla fördrag med utlandet, eller med andra ord: hon lösgjorde sig af egen maktfullkomlighet från alla ingångna förpligtelser emot europeiska regeringar. En blott protest visade sig som ett i vinden utkastadt ord; mot dylika regeringar måste man använda handling ; den förut erbjudna bemedlingen måste förvandlas till de tre förolämpade makternas direkta inskridande med vapen i hand. Enligt traktaton af d. 31 oktober var expeditionens mål att verksamt skydda europeernas personer och egendom samt att tvinga republiken till uppfyllande af ingångna förpligtelser. Nödvändigheten af ett inskridande är tydlig för hvarochen. Men nu uppstår den frågan: inom hvilka gränser skall expeditionen hålla sig? Skall man inskränka sig till att bringa Mexico till fota och sedan utan vidare åter lemna landet? Detta har ofta nog blifF— A——