Göteborgsposten – 21 mars 1862, sida 1

rar. VIi, säga fransmännen, söka i Mexico ingen ära. Ur denna jord uppväxer för oss snarare obehag än segerpalmer. Vårt mål är praktiskt, rigtigt: vi önska upphörandet at en mängd missförhållanden; vi vilja i detta land komma i en säkrare och på rättvisa grundad ställning, som ej kan skakas af anarkiens nycker. Det är med ett ord ett nodtvunget krig, hvilket naturligtvis blott begränsas af hvad vår pligt emot vår politik och våra okränkbara rättigheter fordrar. Visserligen varar inbördes kriget sedan fyrtio år i Mexico; men sedan några år tillbaka har det antagit en så fruktansvärd intensitet att det hotar med republikens fullkomliga ruin. Det daterar sig hufvudsakligen trån Santa Annas fall. Denne sällsamme diktator fick en dag det infallet att låta utnämna sig till president på lifstiden med titeln at ÅErs höghet. Sådant hindrade dock icke att han störtades genom ettaf den gamle indiangeneralen Alvarez ledt uppror. I sitt läger, omgifven af sina trasiga Pintos-indianer, hvilka i verldens varmaste klimat hackade tänderna af köld, emottog den gråhårige Kazikan, iklädd den skralaste bonddrägt, med hogtigligt allvar den diplomatiska kåren, hvilken, ehuru van vid många besynnerliga upptraden i Mexico, ännu aldrig bevittnat ett sådant som detia. Detta uppror var en triumt for de radikaia, demokraterna eller de federala — det står oss fritt att välja mellan alla dessa benämningar. Den ganne Alvarez — i Mexico kallade man honom Söderns Panther — blef snart mätt på pollken, hvilken han föga förstod; sedan ban hederligt brandskattat Mexico, återvände han med sina indianer till sin stat, Guerrero, hvarest han herrskade som länsherre och åt sina kamrater öfverlemnade det öfriga. Åevolutionen sökte nu att organisera sig: En at Alvarez officerare, Ignacio Comonfort, blef president, Benito Juarez vicepresident, och såsom politisk trosbekännelse antog man 1857 års demokratiska förlattning. Väl hade upproret lyckats, men den ur densamma framsprungna regeringen saknade lifskraft. Inom kort hade den armeen, de andliga, godsegarne och hela den bildade delen af folket emot sig. Turen var nu kommen till densamma att under do vildaste oroligheter försvinna från skådebanan. Med knapp nöd räddade sig Comoniort genom flykten. Denne president gal, eget nog, sjelf första impulsen till den rörelse för hvilken han föll: han hade i ett pronunciamento förklarat sig för diktator. Navurligtvis gick denna diktatur under i det vilda upproret och i dess ställe uppstod en konservativare makt hvilken antog en af general Zuloaga i armeens namn affattad plan. Vid alla mexicanska revolutioner spelar en plan hufvudrollen. — Tacubayas plan segrade tor ögonblicket. Olyckligtvis hade Juarez under förvirringen kommit i tillfälle att samla några anhängare, inneslutit sig i Vera Cruz, och der under fanan af 1857 års författning ställt makt emot makt. Från detta ögonblick uppblossade inbördes kriget med ett raseri vida större än förut inom republiken, hvilken söunderföll i tvenne delar. Det fanns tvenne hvarandra bekrigande regeringar, den ena i Mexico, den andra i Vera Cruz. Den förra representerades till en början af Zuloaga, en mycket medelmåttig man; men snart fattade en starkare kand styret. General Miramon är en originel personlighet som fördelaktigt afbryter mot den anarkiska bakgrunden. Han härstammar från en under förra århundradet invandrad fransysk adlig familj, är knappt 26 år gammal, har fått sin bildning i en militärskola och vann sina sporrar i kriget mot Förenta staterna. Tilldragelserna 1857 visade i ho