Göteborgsposten – 20 mars 1862, sida 2

En dag i februari månad hade miss Cariyle haft ett längt utbrott af raseri, riktadt icke mot Isabel utan mot tjenstr I folket, med anledning af någon obetydlig försumlighet. På stormen följde tystnad. ISsabel, som var sorgsen och nedslagen, afbröt henne, i det hon nästan mumlade för sig sjelf : — Jag skulle önska aftonen vore inne! — Hvarföre det ? — Emedan Archibald då skulle vara hemma. Miss Carlyle knotade missbelåtet. — Ni ser trött ut, lady Isabel. — Jag är också mycket trött. — Det förvånar mig icke, jag skulle vara alldeles dödstrött, om jag skulle sitta och ingenting göra hela dagen. Jag tror verkligen att en sådan sysslolöshet skulle stoppa mig i grafven. — Det finnes ingenting att göra, återtog Isabel. — Det finnes alltid att göra, om man vill företaga sig något. Skulle ni icke kunna hjelpa mig med att bryta servietter ? — Jag bryta servietter! utbrast Isabel. — Ni skulle kunna företaga er sämre göra, min fru, sade Cornelia skarpt. — Jag förstår mig icke på sådant arbete, genmälte Isabel mildt. — Det gör ingen menniska, innan hon försökt. Hvad mig angår, skulle jag hellre vilja sätta mig till att borsta skoplagg än sitta så der i en stol med armarne i kors. Det är synd att så spilla bort tiden.