Slottet East Lynne. ) Roman af Mrs Henry Wood. (åÖtvers. från engelskan.) — Ni behöfver ej gå längre, hviskade Barbara till Carlyle, — Jag skall följa er ända hem, svarade han och bjöd henne armen. De gingo vidare utan att vexla ett enda ord. Då de kommit fram tlll inkörsgrinden, lemnade pigan dem ensamma och gick förut in, Carlyle tog då den unga flickans båda händer i sina, — God natt, Barbara, Gud välsigne er! Hon hade haft tid att hemta sig och öfvertänka sitt underliga beteende. Det opassande i den scen bon tillställt den bekännelse hon nyss afgifvit och hennes utfall mot Carlyle, allt detta förödmjukade henne nu och kom benne att starkt blygas. Carlyle märkte detta på hennes ansigtes blekhet och nästan förkrossade ställning. — Jag har varit vansinnig, suckade hon; jag måste ha varit det, för att kunna tala så med er; förgät allt. — Jag har lofvat er det. ) Fort fr: N:o 29—65.