Garibaldi är sig lik. Han vill ingen pen sion ha från Turin. För honom gäller, hvac en talare nyligen yttrade i den franska se näten, att en omilitärisk ära är sin egen be. löning. General Montauban (alltid grefve at Pa-li-kao,) är af en helt annan mening. Kejsar Napoleon skall snart få anledning ull avt rikligen beiöna ännu en annan exep tionell fransk tapperhet och en bedrift hor: ligne. H. Maj. har en general, som unde allt detta, medan senatorerna i Paris skråls och föra vasen, medan studenterna i quartier laun demonstrera och polisen håller på att fördjupa sig i en fabelaktig sammansvärsmng, alldeles obemärkt at Europa utforer de hjeltemodigaste handlingar, gör underverk a! strategiskt snille, i en vrå af verlden, derifrån posten endast anländer en gäng om året och der den elektriska telegraten ännu icke ställt en stolpe i marken. Generalen i fråga är i sjelfva verket så försvunnen tör historien, att udningarne här i Europa ej ens längre minnas hans namn, man kallar honom endast chefsen för de transka trupperna, vrän der han verkar och der han samlar obetalbara meriter, heter Cochinchina; (det vet man). Den årliga ordinarie posten har just i dessa dagar anländt från Cochinchina till Paris. Nyheterna med densamma äro glädjande för den franska nationalstoltheten. , Chefen for den franska expedltioneni Cochinchina har ,,sal sig i marsch mot hufvudstaden IIus.Om jag ej missminner mig, hade han för ofrigt gjort något liknande förlidet år vid un