Göteborgsposten – 18 mars 1862, sida 1

— Joyce! utropade Isabel, utan att bry sig om den gjorda frågan, hvad betyder det samtal ni nyss hade med Susanna borta i dörren. Det var fråga om gilt, som miss Hare troligen skulle vilja gifva mig in? Jag tror, att Susanna bör tillrådas, ej tala så högt, då hon har dylika förtroenden att meddela er. Joyce kände sig något illa till mods, men kunde likväl ej afhålla sig från att skratta. — Man bör ej egna någon uppmärksamhet deråt, mylady, svarade hon, det är bara dumheter. Några personer ha utspridt, att miss Barbara hyste någon böjelse för mr Carlyle, att hon var mycket betagen uti honom, och många ha trott, att de skulle gifta sig med hvarandra. Men jag tror ej på något deraf, och det är säkert, att ej skulle hon kunaa göra honom lycklig. Lady Isabel kände blodet stiga uppåt hufvudet på sig, och hennes hjerta sammantrycktes smärtsamt, liksom om det gnagats af avartsjukans dämon. Det ligger ej i qvinnans na) Fort fr: N:o 29—63.