Göteborgsposten – 17 mars 1862, sida 1

utan att ana, att detta korta samtal nått ända till hennes öron. — Det var Susanna, som underrättade om, att familjen IIare är dernere i salongen, sade Joyce till sin matmor. Lady Isabel, hvars själ var upptagen af de hemlighetsfulla ord, hon nyss fått höra, skyndade i största hast ned. Hon fann rådmannen klädd i en alldeles ny blond peruk och med minen af en fornäm man; mrs Hare med sina vissnade men fina anletsdrag och bleka hy syntes henne ha någonting tilldragande. Barbara tyckte hon vara alldeles fortjusande. Besöket varade temligen länge. Mrs Hare uttryckte först sin önskan att vilja fara, men miss Carlyle, som i detsamma kom in i salongen, ville förmå dem att stanna qvar i ännu några minuter; hon sade sig hafva någonting att visa Barbara. Domaren ursiktade sig dermed, att han var bjuden till middag hos cn af sina embetsbröder, och att han sovilkorligen måste genast vända tillbaka hem, eftersom klockan redan var half 5. Men han förklarade sig ej ha någonting emot, att lemna Barbara qvar. Barbara blef alldeles blossande röd i ansigt t Hon mottog dock wiss Carlyles förnyade inbjudan at tili ringa återstoden af dagen på East Lynne. Isabel gick upp på sitt rum, för att göra sig i ordning till middagen. Joyce väntade der på henne. — Jag har talat vid miss Carlyle, började hon; hon går in på, att jag tager tjenst hos er, men hon fordrar att jag skall först redogöra för er om några händelser ur mitt ; förflutna lif; jag hade, hennes uppmaning oaktadt, likväl