Göteborgsposten – 17 mars 1862, sida 1

Det är bra. men jag vill icke se er vara så kokett som Marvel. — Ah, mylady var utan fruktan! utbrast Joyce upprörd och darrande. Det var ej utan skäl hon darrade så. Hon skulle troligen meddela sin matmor orsaken, då några slag på dörren afbrot henne. Joyce gick att öppna. Det var en piga, som nyss inträdt i tjensten och hvilken man förskaffat sig i West Lynne. Isabel, som nyfiket lyssnade, hörde följande korta samtal mellan dem båda. — Är mylady här ? — Ja! — Det är några främmande, som kommit på visit. Peter sade till mig att jag skulle underrätta er derom. Vet ini hvilka det är, Joyce? Det är familjen Hare. Skulle ni tro det, att hon äfven är med? Hennes hatt är klädd med ola blommor och ofvanpa den sitter en fjäder, lika lång som den Martha begagnar, då hon dammar af stolarne. Jag såg henne, då hon steg ur vagnen. . ; — Hvem såg ni då? frågade Joyce otåligt. — Henne, vet jag! miss Barbara! Men huru har hon kunnat våga sig hit? Lady Isabel får nu vara mycket på sin vakt, och jag svarar ej för, att hon icke ger henne in gift. Mr Carlyle ar utgången, tyvärr; jag skulle velat ge till hvad som helst, för att få se dem tillsammans alla tre. I Joyce gaf den sqvallersjuka tecken att tiga; derefter stängde hon åter till dörren och kom tillbaka till lady Isabel,