Göteborgsposten – 17 mars 1862, sida 1

tänkt meddela er dem. Miss Carlyle har sina fel; men hon har dock en rättsinnad bederlig karakter. i — Hvad menar ni? frågade Isabel och satte sig framför toiletten, för att få sitt hår ordnadt. I — Jag skall berätta er saken så kort som möjligt. bin far var i tjenst hos mr Carlyle. Jag menar naturligtvis er mans far. Min mor dog, då jag var åtta år gammal, och min far gifte senare om sig med en syster till mr Kanes hustru. — Mr Kanc, musikläraren ? — Ja, mylady; hon var lärarinna och mycket utmärkt sför sina talanger och sitt sätt, och man påstod i West sbye. att hon, genom att gifta sig med min far, begick en mesallians och en stor dumhet. Min far var en vacker karl, kunnig och arbetsam. Brölloppet firades, och efter ett års förlopp såg Afy dagens ljus. — Hvem? afbröt Isabel. — Afy, min halfsyster. Ett år derefter dog hennes mor, och hon blef då adopterad och uppfostrad af en tant. Jug stannade qvar derhemma hos min far. Man skickade mig i skolan, och när jag blef större, lät man mig lära att sy kläder och hattar. Vi bodde i ett litet vackert hus, oller rättare hydda, i skogen. Nar jag gjort mina lärospån, gick Jag kring i de förnäma husen om dagarne och arbetade, och safenar och morgnar lagade jag i ordning hvad min far kunde behöfva; ty vår köksa var endast hos oss några timmar på dagen; hon hade endast de gröfre göromålen om hand. Det i gick så i flera år, då Afy åter kom hem i huset. Tanten var död och Afy var nu utan hjelp och skydd. Ilon hade