Göteborgsposten – 15 mars 1862, sida 1

H—Uk-— — . ;V ras till Algoa Bay. Assuradörerna betalte dessutom 25 procent af assuranssumman i skadeersättning. Kaptenen återvände till Algoa Bay och fann att i hans frånvaro svåra stormar rasat och 10 skepp hade gått förlorade. Harbinger deremot hade uthärdat allt detta oväder. KReparationerna började, och lortsattes till den 27 dec., då oförmodadt vatten åter började rinna in genom botten af skeppet. Alla möjliga ansträngningar gjordes tor av utröna hvar läckan var belägen, och man fann slutligen att vattnet kom från någon del at botten under ångmaskinen. Det tycktes som hade något tungt ämne trängt igenom jernplåtarne. Hålet var cirkelrundt och en del af jernet hade blifvit tryckt utåt. iluru hålet uppkommet stod ej i menniskomakt att säga. Detta var en högst allvarsam tilldragelse. Undersokningar böllos, och hvarochen ombads att taga läckan i betraktande. Huru skulle skeppet kunna repareras? Man kunde ej få någon jernplåt på stället, och lika litet sanns der någon docka eller slip, så att nan kunde undersöka skeppets botten. Det enda som kunde göras var att lägga skeppei på sidan. Detta skulle erfordrat en betydlig kraft. En uppmaning publicerades ul dem som vore hugade att på entreprevad åtaga sig detta arbete. Blott en person svarade härpå, och denne åtog sig att for en summa at 3,000 pund lägga skeppet på sidan hvarje gång som ebben unträffade; men som denna operation skulle upprepats tör bvarje ebb, ända tills dess att skeppet blitvit tuilstandigt lagadt, skulle kostnaderna härtor vida otverstigit skeppets värde. Man rådfrägade besigtning-män, och dessa ansägo all ett sädant forsarande skulle vara orimligt. Besättningen insände en protest mot att gå ull sjös i ett dylikt skepp. Man beslöt dertore att sedan man fått ut laddningen sälja skeppet, och då deta sedermera skedde var 200 pund ( 3,600 rdr) den största summa wan kunde erhälla. Allt hvad köparen kunde göra med skeppet var att låta bryta sönder detsamma och sälja det som gammalt Jorn. Assuradorerna voro emellertid ej belåtna med detia tortarande. De pästodo att skeppet ej varit värre skadadt än att det, efter någon reparauon i Algoa Bay, skulle kunnat gå ull Simonds Bay och der blitva tullständigt lagade på det der befintliga skeppsvarfvet. Nägra al dem inbetalde väl till Mr Lindsay de på dem sallande lotterna at försåkringssumman, men andra vägrade att göra detta. Mr Lindsay började då en process mot dem. Det ar ur releraterna om denna rättegång som vi hemtat ofvanstående berättelse om det olycksode som förföljt Harbinger. De af mr Lindsay instämda assuradörerva forklarade att det ingalunda vore at girigbet som de sökte undandraga sig att betala, utan blott för att få en princip for dylika händelser stadtästad. De voro villiga att bevala 7 procent at försäkringssumman, men ej mera, En besiginingsman för LIloydsbolaget och andra erfarna personer hördes under rättegängens lopp, och resultatet af deras vittnesmål var, att med atseende på det tillstånd hvari ,Harbinger bevisligen sig befunnit, skulle det ha varit högst vådligt att med detta skepp företaga en sjöresa och att det troligen skulle förgåtte på vägen emellan Algoa Bay och Simonds Bay, ifall man sökt att föra det till sistnämnde ställe för avt undergå reparation. Lloyds-bolagets besigtningsman förklarade att om han varit egare af skeppet, och detta ej varit assureradt, skulle han dock hellre tagit 200 pund, än försökt att med detsamma lemna Algoa Bay. Han skulle ha underkastat sig den kända förlusten hellre än