Göteborgsposten – 14 mars 1862, sida 2

se förtjent af all uppmärksamhet och derföre här återgifva: Det praktiska England, alltidt färdig att taga initiativer, der det gäller allmänt bästa, är humant nog, att äfven räkna qvinnorna till landets barn och skänka sin uppmärksamhet åt deras väl och ve. De många bemödanden, att förskaffa den qvinliga delen af befolkningen arbete — medel att existera; den allmänna klagan öfver nöden bland qvinnorna, förebråelserna att de ej ega något berättigande inför lagen, ropet på emancipation, som af de mer begåfvade medsystrarne höjdes i pressen — allt detta ådrog sig slutligen regeringens uppmärksamhet. Hvarföre gifta de sig ej — hörde man ofta frågas, och bibelfast, som man är i England (man och qvinna skapade han dem), fordrade man, att äfven hädanefter menniskoslägtet skulle vara parvis på jorden, och orden: och han skall vara din herre äfven innebära: Åoch han skall vara dig en lifnärer. Sedan man kommit så långt i frågomålsväg, företogs en folkräkning, och det begaf sig, att det fanns i Albion 2 millioner qvinnor hänvisade till sjelfförsörjning. Herrar statsministrar sågo betänksamt på hvarandra. Att få ihop så många äkta män, som fordrades för att genom äktenskap förskaffa dessa millioner sin bergning, dertill voro ej örikets vidt spridda och många kolonier tillräckliga, och sålunda blef ingen annan utväg qvar, än att å statens vägnar emancipera qvinnorna, d. v. 8 förklara dem för arbetsdugliga och arbetsberättigade af den enkla orsaken, att det ej gick an att låta dem svälta ihjäl. Vi lemna här alldeles å sido huru qvinnorna sjelfva betrakta denna rättighet, isynnerhet hos oss i Sverge. Det är sorgligt nog att nödgas vidgå, att en arbetande qoinna af sina medsystrar betraktas nära nog såsom en paria, att det till och med går så långt, att behöfvande qvinnor, tillhörande de klasser, hvilka anse såsom en företrädesrättighet att ej behöfva arbeta — som betrakta såsom en lycka att få tillbringa sina dagar under ovärdig sysslolöshet — eller rent at lättja — att sådana qvinnor dölja att de arbeta, liksom om de dermed företoge sig något brottsligt och opassande. Så länge denna anda är rådande inom den qvinnliga personalen i ett land, så är detta kön ej värdigt annat än att behandlas såsom lekdockor, underkastade männens nycker och godtfinnunde. Men nog derom; vi återgå till vårt ämne och till förhållandena i England. Ett sällskap bildade sig nu: ÅThe society for promoting ot the employment of women (sällskap till befordrande af qvinnoarbete), som satte sig i törbindelse med sällskapet for the promotion of social science (för befordrandet af populärt vetande) och företogo sig att verka gemensamt. Ditintills gafs det i England för qvinnor, som ej ville arbeta i fabrikerna, endast två vägar att förskaffa sig uppehälle: antingen måste de gripa till nålen eller blifva lärarinnor. Huru sorglig bådas belägenhet är, det är redan verldsbekant, och qvinnor — hvilka i England, Gudi lof, hysa deltagande för andra qvinnors lidande — hafva sökt lätta deras tröstlösa ställning och förskaffa dem en asyl för deras ålderdom. Men huru kunna förhindra, att många måste egna sig åt ett kall, för hvilket de hvarken egde kallelse eller kunskaper? Guvernanternas antal hade på de sista åren vuxit till den vådliga höjden af 15,000 och sömmerskornas till 43,000 i trots af symachinerna, dessa svåra konkurrenter i det mödosamma arbetet, som endast afkastar, med en flit, som färgar de bleka kinderna askgråa, ej mer än 4 pence dagligen (omkring 16 sk. rgs). Äfven sömmerskorna hafva sina beskydderskor: Needle women Institution (sömmerskeinstitut) är ett filialsällskap, som i allmänhet befordrar det qvinliga arbetet. De räcka hvarandra här handen alla. Sömmerskeinstitutet har gjort sig till uppgift att motverka spekulanterna, som låta sömmerskorna arbeta i sitt intresse, och taga viss provision för det de sysselsätta dem. Efter upptäckten, att 2 millioner qvinnor i Storbritannien räknade på arbete, blef man betänkt på att åt dem öppna flera källor till verksamhet än de som redan funnos, hvilka, förhållandevis, endast kunde lemna arbete och bergning åt ett ringa antal qvinnor. Först måste de dock förvärfva sig sådane kunskaper, som behöfdes för andra yrken än de vanliga; och sålunda grundades en skola för flickor — ett slags polvtekniskt institut — der de kunde