Göteborgsposten – 14 mars 1862, sida 2

; vara tillsammans med denna furustäng till qvinna, som är utstyrd liksom till en karneval. Marvel försvann, efter att ha uttalat dessa ord. Då lady Isabel gick upp på sitt rum, för att kläda sig till middagen, kom Joyce för att erbjuda henne sin tjenst. — Jag är ej van sade hon att uppfylla en kammarjungfrus tjenst; men jag är sänd af miss Carlyle att hjelpa er så godt jag förmår, om det kan vara er angenämt. Isabel blef rörd öfver detta bevis på uppmärksamhet, som hennes svägerska gaf henne. — Och om ni så önskar, fortfor Joyce, behöfver ni endast anförtro mig edra nycklar, och jag skall se till, att edra ssaker äro i ordning, tills dess ni kunnat få någon som ersätter Marvel. — Jag vet ej, hvar nycklarne äro, svarade Isabel. Jag har dem icke. Jayce gjorde sitt bästa, och Isabel gick ned, sedan hon I blifvit klädd. Klockan var nära sex, den vanliga bordstimman; men eftersom Carlyle ännu ej var hemkommmen, gick Isabel ända till parkgrinden för att möta honom. Hon öppnade grinden och gick några steg ut på landssvägen, i hopp om att skola se till sin man; men då hon ej såg till, honom, vände hon om och gick att sätta sig i skuggan af ett gammalt träd. Man befann sig i slutet af Maj månad, och det var redan ovanligt varmt för denna årstid. (Forts.)