Göteborgsposten – 14 mars 1862, sida 2

onskade slytta genast och att hon tillochmed derföre ej annu låtit öppna sina egna kappsäckar. — Jag vet, svarade Isabel, att något misstag uppstått angående tjenarnes antal; men om några få dagar skall allt vara åter väl organiseradt. Jag underrättade er dessutom, då jag gifte mig, att vi skulle föra ett indraget lesnadssätt. — Det är ej heller det jag klagar öfver, fortfor kammarjungfrun; men jag inser, att det skulle vara mig omöjligt kunna för beständigt bo under samma tak med den der ... (Marvel var nära att låta undfalla sig ett ord, som skulle ha fullkomligt karaktiserat den åsigt hon bildat sig om miss Carlyle; men då hon plötsligt påminte sig att den gamla mamsellen ändock var hennes matmors svägerska, så ansåg hon det mera lämpligt att hålla inne med det karakteristiska ordet), med miss Carlyle, tillade hon; vi hafva båda lynnen som ej passa för hvarandra, och vi skulle alltid ligga i gräl och tvist med hvarandra. Jag skulle för allt i verlden ej vilja gå in på att stanna qvar. Om mylady derföre ville vara god betala mig min lön, skall jag aflägsna mig, så fort jag fått edra saker i ordning. Lady Isabel kunde icke nedsänka sig till att bedja sin kammarjungfru stanna qvar i tjensten; men denna brådska att komma bort upprörde henne djupt, och hon frågade sig sjelf, huru det skulle gå med henne utan kammarjungfru. — Huru mycket är jag skyldig er? sade hon och öppnade sitt lilla schatull.