Göteborgsposten – 14 mars 1862, sida 2

uppsattning utaf ämnets betydelse samt ett värdadt och klangfullt apråk. Kan man väl fordra mer af ett poem? Hvarför då icke prisbelöna detta; och, om det anslagna priset var för stort, hvarför icke dela det: lemna den ena hälften och gömma den andra för kommande år? Svenska akademien har större och mindre belöningar, hvarför icke äfvenså Göteborgs vetenskapsoch vitterhetssamhälle? Läser man de första årgångarne af Svenska akademiens afhandlingar, så finner man, jemte enillefostren Torstensons, Birger Jarls och Gyllenheims äreminnen m. m., äfven prisbelönta skrifter på vers och prosa, väl talangfullt skrifna, men af underordnadt värde, jemförelsevis med de förra. Skälet är lätt funnet. Snillena i ett land äro vanligen få, men talangerna ofta många. Man ville belöna de förra; och uppmuntra de senare. Göteborgs vetenskapsoch vitterhetssamhälle har blott gjort det ena. Det har fordrat snillefoster att belöna, och, under eget öppet erkannande, torbigått talangen. Snillena akta sig sannolikt att underkasta sina foster domen at män, hvilkas litterära förtjenster möjligen kunna vara stora, men dock okända; och talangerna, en gång förbisedda, skola troligen hålla sig undan. Skörden förökas icke genom nedtrampning af den mognade säden. Ins. älskar vitterheten. Han är tacksam för nämnda samhälles omisskänneliga och hedrande nit att väcka hågen för den litterära bildningen i en handelsstsd, der penningen ofta vill göra sin makt gällande på bekostnad af ädlare välden. Ins. har ej skrifvit för att såra de män hvilka utgöra oftanämnda samhälles ledare. Han har endast velat antyda dem, att man vinner mera för det reela lifvet i tanke och handling, om man icke, i antydt fall, har för stora fordringar på det idåela; att det är svårt att täfla med Sveriges högsta vittra areopag, hvilken i sin krets eger män med stora litterära förmågor till uppgitvande af prisämnenas mångfald och uppställning samt de insända täflingsskrifteänas bedömande. Nya lagförslag. Dagl. Alleh. berättar: Man har länge. hört omtalas, att förslag till högvigtiga retormer inom lagstiftningen till nästa riksdag förberedas inom justitiedepartementet, och man erfar nu, att dessa arbeten framskridit så långt, att det vigtigaste bland dem, eller frågan om ett fullständigt törslag till brottmålslag, nyligen blifvit öfverlemnadt till högsta domstolens granskning. Förslaget lärer vara utarbetadt af hans excellens justitie-statsministern friherre de Geer, med tillkalladt biträde af justitie-råden Berg och Carleson, expeditionschefen Dreyer och revisionssekreteraren Rabe, hvilken sistnämnde kommer att inför högsta domstolen föredraga ärendet. Om, som vi hoppas, förslaget vinner hufvudsakligt bifall icke blott hos regeringen, utan äfven hos rikets ständer, har man derigenom gjort ett framsteg inom lagstiftningen, hvilket, oaktadt for mer än 30 är sedan förberedt af lagkomiten och derefter ordnadt af lagberedningen, det liberala parti ev likväl allt hitiniills icke lyckats att i sin helhet genomföra, fastän under konung Oscars första minister, Kongl. Maj:t (1844) gjorde proposition i ämnet, hvilken dock, i anseende till både ombytta åsigter inom konseljen och stridigheter inom representationen, sedermera kom att förfalla eller åtminstone att ett tiotal år nästan helt och hållet hvila i förgätenhet. Man har likväl derefter från och med 1854, i foljd af dels motioner vid riksdagen 8. å. dels kongl. propositioner 1857 och 1859 erhållit flera genomgripande partiela reformer inom denna del af lagstiftningen t. ex. genom de nya lagarne om atskaffande at kyrkoplikten samt om stöld, snatteri och rån (1855); om afskaffande af spöoch risstraffen (1855); om införande af straffarbete och fängelsestratf (1857); om förfalskning och bedrägeri (1858) samt slutligen den vid förra riksdagen antagna vigtiga lagen om mord, dråp och misshandel, våld å embetsmän eller våld hvarigenom fridsbrott begås m. m. (1861). På detta sått har lagstiftningen småningom beredt sig väg till den totala reform, hvilken nu vid nästa riksdag bör kunna utan särdeles motstånd genomtöras. Vidare förmäles ej mindre att professor Rabenius är sysselsatt med utarbetande till föredragning at ett törslag till ny sjölag, för hvilket ändamål en komit varit nedsatt, och att revisions-sekreteraren Strandberg har uppdrag att ordna de utaf högsta domstolen vid rikets ständers förslag till kon