Göteborgsposten – 14 mars 1862, sida 1

Karnevalen i Rom. Sedan torna tider ha karnevalerna i Italien och framför allt i Rom varit ryktbara för det ystra, sydländska lif och den sprittande munterhet som under dem varit rådande. Tillgängliga som barn eller som sydlänningar för stundens glädje hatva itahenarne, ätven de som djupt kännt sitt sköna fäderneslands olyckor, 1 fullt mått njutit af de många uppsluppna folkfester som blitvit brukliga under deras ständigt leende himmel. Den ena stunden ha de besökt något hårresande carbonarimöte, den andra med full hals skrattat åt och deltagit i Pierrots och Polichinellos upptåg. Men allt detta var innan de stora politiska sträfvandena antagit en bestämd karakter; nu är det helt annorlunda, ty italienarne äro ew folk, hvilket i mängajatseenden kan anses som en värdig ättling af sina fäder, romarne. Man läse i detta afseende följande ur ett bref hemtade beskrifning otver karnevalen i Rom och jemföre den med hvad man forut hört berättas eller sjelt sett at denna folkfest: De romerska liberala fortiara att fira sin karneval på det gamla forum eller i närheten at Coliseum. Jag betraktade för några dagar sedan från capiwoliikullen scenen, medan en fransk patrull marscherade ned mot den klassiska promenaden. Der funnos 2,000 personer ordentligt gående trån Capitolium till Coliseum, och ingen giluvig orsak kunde at polisen påfsinnas for att blanda sig i saken, ehuru starka detachementer alt påtliga gensdarmer tydligen blott väntade på en signal for att hugga in på folket. Kavalleripiketer voro stationerade tramför Septimi Severi triumfbåge, framför Antomni och Faustinas tempel, samt framför Coliseum ; patruller af transkt Insanteri och påfliga gonsdarmer trangdes på Via Sacra, och alia nargränsande gator voro besatta af soldater och polis. Men ingenting föreföll som bragte deras krigiska afsigter ull handling. En kolossal fransk gensdarmofficer, sittande på sin hvita stridshäst, red upp och ned bland de promenerande, men inga symptomer af upproriskhet eller ens al oordning påkallade hans truppers wellankomst. På chorsdagen, som eljest vanligen är den mest lysande dagen i karnevalen, emedan handlande, bodbetjenter och arbetare at alla klasser då hafva en fridag och bege sig ut på Corsogatan, den egentliga skådeplatsen för festens alla extravaganser, — var det derstädes ej lifligare än vanligt. Största delen af de promenerande hade nemligen begifvit sig till Forum Rumanurs, der de vandrade fram och åter samt emellanåt kastade uttrycksfulla blickar mot Capitolium; men oaktadt trängseln uppförde man sig så ordentligt och anständigt, att polisens spanande blickar ej kunde upptäcka en handling eller ett ord hvilket kunde ge den rätt att med sina långa sablar hugga in på den fredliga hopen. Men