Göteborgsposten – 14 mars 1862, sida 1

— — — ——— B2 — detta slags demonstrationer bruka vanligtvis växa i omfång, och ehuru Giovedä 9rasso lugnt förfloöt på Forum, så fruktade man dock att följande dag icke skulle bh lika fredlig på Corso, ty denna gata hade af de liberala blifvit utsedd för deras politiska promenad. De vanliga karnevalsförlustelserna upphöra nemligen eljest under tredagen, men man ämnade att denna dag besöka Corson ännu talrikare än förut, på det att regeringen skulle se, det itall romarne afhöllo sig från att bombardera hvarandra med konfekt och buketter, så var det ej af motvilja för förlustelser, utan af missnöje med deras nuvarande träldomstillstånd. Denna moneterpromenad under fredagen skulle således bli en högtidlig protest till förmån för Italiens enhet. Men hans helighet påtvens regering beslöt att göra en annu kraftigare motdemonstration, och utförandet af denna anförtroddes åt kavallerisqvadroner och gensdarmpatruller, biträdda af den bigotta påfliga zuavbataljonens katolska svärd. Redan voro detachementerna posterade på de förnämsta torgen i lämpliga bakhåll, och polishutvudqvarteret på Monte Citorio var upptaget af 120 ridande gensdarmer, hvilka skulle hatt den äran att törst skrida in på Corso och hugga Victor Emanuels obeväpnade anhängare 1 stycken. Lyckligtvis för de senare blef detta förslag uppenbaradtför general Goyon, antingen at hans spioner eller genom underrättelser från den romerska nationalkomitenGeneralen kommunicerade sig med franske ambassadören och tog derefter lämpliga mått och steg iör att bibehålla freden i staden och forekomma blodsutgjutelse. Hans trupper besatte genast Corsogatan i hela dess utsträckning och forde undan tolket in på eidogatorna, och omkring kl. 3 på eftermiddagen, då stadens förnämsta ådra tör rörelsen enligt de hberases program skulle varit till trängsel öfvorsylld, var den tvärtom så odslig och öfvergifven som den skulle varit kl. 3 på morgonen. Personer som bodde vid Corso anhollo att åtminstone få komma till sina hem, men det enda de tillätos var atv gå tvärs öfver gatan och sedan taga sig hem på bakgatorna bäst de kunde, Man måste erkanna att ingen partiskhet visades mot någondera sidan, ty påfliga patruller, kavalleridetachementer och spridda Zuaver sändes likaledes bort från Corso och dess grannskap med stränga tillsägelser att direkte begifva sig hem till sina kaserner. Franska generalen bidrog äfven vill ordvingens upprätthållande genom att uppställa starka reserver på torgen, och ständiga patruller af transkt infanteri marscherade fram och ullbaka på gatorna. På Piazza del Popolo var en half bataljon uppställd midt emot pälliga gensdarmernas kavalleribaracker, för att hålla dessa herrar i styr. Generalen sjelt visade sig öfverallt, och hans uppförande var verkligen lika klokt som det var menskligt, ty det räddade päfliga regeringen från att äter utgjuta oskyldigt blod och upprepa S:t Josephsdagens blodiga fasor; det räddade äfven Roms innevånare från den grymma påfliga soldateskans och polisens skoningslösa sablar. romarne sjelfva inse detta mycket väl och medgifva att han gjort rätt, emedan katastroten eljest skulle varit oundviklig. Omkring en timma efter mörkrets inbrott återvände trupperna till sma baracker, och Corson blef åter tillgänglig, ehuru folket var temligen misstänksamt och blott försigtigt begagnade sig af privilegiet att passera den. Natten förflöt lugnt, med undantag af det vanliga skriket af folk som kommo från maskeradbalen, hvilken egde rum på operan efter midnatt, enär det strider emot romerska seder att börja en festino på en fredag.