Göteborgsposten – 13 mars 1862, sida 3

om amnesti, som konungen gjort dem, och tillställt Rysslands, Englands samt Frankrikes gesandter ett memorandum för sin sak. De skola äfven med stor ifver arbeta på Nauplias befästande. Joniska öarnes parlament har haft sitt första sammanträde för i år. Ålderspresidenten uppmanade de deputerade, att tillkännagifva sina önskningar i afseende på anslutningen till Grekland. Nästan alla villforo denna uppmaning. Man tror att hela församlingen skall enstämmigt uttala sig till formån för nämnde anslutning. Inom Englands öfverhus har den för sina anti-1talienska och pro-bourbonska åsigter ökände markis Normanby uppträdt mot de försäkringar grefve Russell nyligen afgifvit om, att fullståndig trycktrihet råder i Italien; markisen förtäljde vidare, till ej ringa förlustelse för en del åhörare, jatt tyra qvinnor blitvit skjutna i Neapel at sardinska regeringens kreatur, derfore att man hos dem funnit åtskilliga brödforråder, och tillade slutligen, alt han med snaraste skulle begara framläggandet af papper, hvilka afse de italienska angelägenheterna. I Underhuset begärde Gregory tramläggandet af den korrespondens som vexlats angående blockaden och uttalade sig emot dennas erkännande. Flere talare yttrade sig för och emot hans uppfattning. Generaladvokaten sökte leda i bevis, jatt England strängt iakttog folkrättens bud. Den framställda begåran blef slutligen afslagen. Från Ryssland skritver en korrespondent till Kölnische Zeitung följande: Jag skrifver till er midtunder karnevalveckans tumult, hvilken enligt det ryska kyrkobruket bär namnet Smörveckan. Toaterforeställningar, baler och maskerader tolja hastigt på hvarandra. På hvardera at de tyra kolossala teatrarne spelas tvenne gånger om dagen och de äro alllid öfverfyllda med menniskor. Kyssland företer i detta ögonblick skådespelet af ett land, som i den snabbaste fart ofvergär ur ett ohållbart blifvet tillstånd till ett alldeles nytt. Lifegenskapens upphätvande, inrärtandet at ett ministerråd, statsbudgetens offontliggorande äro det sista årets vinster, och den uppvaknade allmänna meningen uttalar sig i sina organer öfver saker och ting, hvilka för åtta år sedan den ena vännen knappast skulle vågat att inom slutna dörrar hviska den andre i örat. Naturligtvis råder öfverallt en viss oro, hos många äfven ännu stor oklarhet; men saken går framåt, det är obestridligt. Det är egendomligt att se, huru maktens forna innehatvare härvid gruppera sig. Många gå uppriktigt och itrigt, några tillochmed med en viss hetsighet in på saken; många se med en viss tillbakahållen harm sitt godsherreeller byråkratanseende försvinna, men foga sig tant bien que mal; andra kunna icke tillkämpa sig nog kraft härtill öfver sig sjelf och låta den ur deras händer sjunkande makten nu hvila dubbelt så tungt på deras underlydande; andra åter — men dessa utgöra endast en ringa minoritet — dröja fega inför svårigheter, som äro oskiljaktiga från hvarje öfvergångstid. I närvarande stund är den vigtigaste händelsen inom vårt offentliga lif utan tvifvel petersburgerguvernementets adelsförsamling. Denna hade egentligen för ändamål, att rådgöra angående förslaget till en bank å landet; men den drog äfven så många andra högvigtiga frågor inom kretsen för sina diskussioner, att den fästade hela landets blickar på sig. Sålunda beslöt den, att hos regeringen anhålla om atkortandet at den för de emanciperade bönderna bestämda ötvergångsperioden, om införandet af jurydomstolar oeh valprincipens användande vid tredsdomareplatsernas besättande. Man säger älfven, att en hr Platonow föreslagit, det man skulle hos regeringen anhålla om återinrättande af det forna landtrådet, hvilket kallade den förste Romanow på tronen och först under Peter den store beröfvades sin makt. Många äro här af den åsigten, att en konstitutionel inskränkning af makten skulle i närvarande stund, då så mycket kan ännu lättare och fortare åstadkommas genom ett kejserligt maktspråk, icke vara tidsenligt; andra åter mena, att detta endast är ett konstgrepp af adeln, för att genom andra medel åt sig återvinna den makt, som den genom lifegenskapens upphäfvande förlorar, alldenstund den vid en folkrepresentation egentligen skulle ensam reprenseteras tillfölje af den ännu rådande bristen på en medelklass. Jag kan ej helt och hållet dela denna betänklighet och vill till slut omnämna ännu ett hos folket gängse rykte. Man berättar nemligen, att kejsaren skall hafva sagt, det han vid ryska rikets snart stundande tusenåriga jubelfest skall utföra något som skall sätta hela verlden i förvåning, och man tror att dessa ord afse förlänandet af en kansfifnfan