Göteborgsposten – 13 mars 1862, sida 3

Det fria mannaord! Frän Utlandet. Den nya italienska minvisteren har nu utfärdat sitt program, i det hr Ratazzi inom deputerade kammaren förklarat ungefär följande: Våra politiska föregåenden lemna redogörelse för vår framtida politiska hållning. Vi vilja icke dölja situationens svårighet och ansvarsfullhet; det är vår förnämsta uppgift, att organisera, att förena de provinser, som hittills varit sondrade, och befria dem, som ännu icke utgöra någon del af konungariket. I våra utländska förhållanden söka vi god öfverensstämmelse med de andra nationerna. En isoleringspolitik är omöjlig. Vi skola bemöda oss om, att taga del i alla händelser, som kunna utöfva något inflytande på Italiens ode. Hvad Frankrike angår, skola vi aldrig glömma, att vårt fädernesland har det till stor del att tacka för sin nya uppkomst. Vi skola lika litet glömma, att England alltid varit vänligt sinnadt emot oss. I våra förhållanden till andra nationer skola vi alltid bevara vår värdighet och vårt oberoende, under det vi söka deras vänskap. Vi skola vinna densamma genom en försigtig hållning, i det vi bevisa, att vi icke vilja sätta verldens fred i fara. I den romerska frågan skola vi begagna oss af moraliska och diplomatiska medel. Denna fråga har under tvenne år gjort stora framsteg, tillochmed i Frankrike. I afseende på de iure angelägenheterna bad ministern om redligt understöd af alia genom sina talanger framstående personligheter, lofvade sätta i verkställighet lagen om nationalbeväpning och upprätta ett sparsamhetssystem inom alla grenar af förvaltningen, likväl utan att intränga på landets törsvarskrafter. Ministerpresidenten uppmanade slutligen till försonlighet. — Deputeraden Lanza begärde förklaring öfver ministerkrisen, såframt anledningarne till densamma skulle ligga utom kretsen för parlamentets verksamhet. — Ricasoli svarade, att vissa stridigheter egt rum inom ministeren, oaktadt kamrarnes för kabinettet gynsamma omröstningar. Han förklarade sig vidare icke ha varit säker på, huruvida han egde kamrarnes förtroende och det deraf härflytande moraliska anseende. Han hade derföre, på det han icke måtte råka i en tvetydig ställning, inlemnat sin afskedsansökan och stått fast vid sitt beslut att abdikera, oaktadt den af konungen uttalade önskan att han skulle afvakta parlamentets votum. — Ratazri yttrade sig härefter med loford öfver den rättframma öppenheten i Ricasolis förklaringar. Såsom faktiskt framgår ur ofvanstående program, att den nya ministåren vill med sig närmare anknyta Garibaldi, hvars lifside nationalbeväpningen är. Lagstiftande kåren i Frankrike har nu afslutat sin allmänna diskussion öfver adressen. tskilliga talare ha yttrat sig, hufvudsakligast till förmån för påfvedömets verldsliga välde. Man trodde att Jules Favre skulle yttra sig, för att icke låta det hela få behålla en så ultramontan pregel; men denna väntan blef ej uppfylld. Den snillrike talaren har ansett sig böra vänta tills allvarligare tillfälle inträffar, och det anses för säkert, att han skall behandla frågorna om Rom och Venetien, då församlingen börjat granska den paragraf, som är bestämd för de italienska angelägenheterna. — Det skrifves från Paris, att man redan börjar inom lagstiftande kåren höra knot mot det af kejsaren utlofvade nya förslaget om militärbeloningar, hvilket snart skall komma under kammarens egen behandling. Få se, huru det går. Vi för vår del tro att hela denna Montaubanska fråga skall komma att frambringa många vigtiga resultater i rent konstitutionel anda. En korrespondens från Vera Cruz i den officiela Moniteuren har gjort stort uppseende, emedan den tyckes utvisa, att någon särdeles enighet ej råder mellan de allierade i Mexico och att franska regeringen nu vill gripa sig an med kraft i denna fråga. Korrespondensen klandrar i otvetydiga ordalag den hållning de europeiska makternas befälhafvare hittills intagit i det intervenerade landet, och man kan deraf lätt sluta till, att den kejserliva ragaringen är lånet ..