Göteborgsposten – 13 mars 1862, sida 1

intogos först af nordarmen; men ett at deras batterier togs under belägringen genom ett utfall från fästningen, ehuru det sedermera återeröfrades. Ätven kanonbåtarne skadades af fastningens eld, och de belågrandes förlust i döda, sårade ock saknade uppgår till omkring tusen man. Men vinsten stod 1 torhållande till ansträngningarne och törlusten. En stor mängd fångar, bland hvilka tre generasspersoner, och en stor mängd krigstorräder, hvilka Sydstaterna ej hade råd att förlora, bevisa segrens betydenhet, Häudelsens högsta vigt består i det imtryck den kommer att gora på söderns armeer. Nordstatstrupperna kunna nu framrycka trån vester ull ösv.er och angripa den styrka i ryggen, at hvilken general MDUlellan, ullika med hufvudstyrkan af unionisterna så länge har blitvit hållen i overksamhet. Det är dock mycket som måste uträttas innan nordens generaler, kommande trån Kentucky och Tenuessee, kunna förena sina trupper med de trån Carolinas kust framryckande under general Burnsides befäl. Det är också töga troligt, att så vidsträckta kombinationer någonsin kunna utföras med framgång. Men utan vuitvel skall segern vid Fort Donnelson tör nordstaternas vapen öppna ett mycket vigtigt landområde, och det skall kanhända bliva omöjligt for sydstaternas regering au längre hålla en så betydlig styrka på gränsen ull Virginien. Men om denna styrka åter torminskas skall MÖlellan slutligen kunna rycka tramåt, och derefter skola alla nordens armeer otversvämma de södra staterna. Det är dock tydligt alt södern trots allt detta likväl kan förlänga kriget ulls fienden är utmattad och på detta satt tillintetgora nordens planer. En sak är av erofra en tästning och en annan att ockupera ett land. Frågan är i sjelfva verket vm södern ämnar att göra motständ, icke om den kan gora det, ty detta är ej omöjligt. Men de måste då gora oerhörda uppoffringar. Hitculls har sydtrupperna, antingen till tolje at sin egen styrka eller motståndarues svaghet, vunnit tördelar, hvilka de aldrig kunnat vänta sig. Ehuru underlägsna i antal och hjelpkällor hafva de ej allenast törsvarat sig, utan äfven gjort sina fiender betydlig skada, och en tid tycktes det som skulle krigslyckan alltjemt varit på deras sida. De landstigningar som gjordes på deras kuster voro at liten vigt och hade ej några följder, medan de i Virgivien lyckades twillbakadritva fienden, så tort denne försökte rycka framåt. Bakom Beauregards och Johnstons linier voro söderns områden säkra, och krigets stora andamål, sydstaternas oberoende, var vunuet, ätminstone tor en tid. Dessa gynuande omstandigheter bidrogo helt visst till den beslutsamhet, hvarmed södern under tryckningen at en blokad och med mycket oullräckliga medel uppehöll en ojemn strid. De hade på ett eller annat säll lyckats att paralysera sin mäktige fiendes kratter, och de ledo endast at en hindrad handel eiler inskränkta ressurser. Men om nordstaterna nu skulle bli istånd att begagna sig af de fördelar, som Zollikofers nederlag gitvit hopp om, skall soderns mod frestas hårdare ån förut. Om de stora gränsstaterna afgjordt bli skilda ifrån secessionisterna, skall deras underlägsenhet bli afgjordare än den redan är. De började med en befolkning at nio millioner kriget emot tjugo millioner, men dessa nio millioner kunna genom en inskränkning i deras ressurser, sådan som vi nyss an tydt, bli reducerade ull sex. Dessa sex kunna visserligen ändå göra motstånd, och en sanniug är att ingen numerisk öfverlägsenhet i styrka skulle kunna sätta norden i stånd att besegra södern. Men skola sydIstaternas innevånare bibehålla sin ständaktig