Göteborgsposten – 12 mars 1862, sida 1

hufvudstaden, der skattkamarministern don Juarez ögonblickligt föranstaltade för dessa herrar en sådan furstlig bankett, att de alla vid den lilla likören etter kaffet förklarade sig vida föredraga ett hyggligt arrangement framför allt annat. Ministern mottog kollektif. depeschen med mycken salvelse och lofvade avt deråt egna all respektfull uppmärksamhet dagen efter, tör ögonblicket hade man anna: att göra. Summan på texten synes vara at gesandterna, som anländt med ett plakat, gåt! derifrån med ett plakatissimum, ehuru detMexicos Statstidning endast heter att de vore ankomna. Detta sätt att afgöra krigiska afkärer hal mycket tilltalande för menniskovännen. Yi hafva att annotera ett annat samtida ultima tissimum, som är karakteristiskt. Det är Ome Paschas ultimatissimum till Suttorinas tappra försvarare; antingen fästningens bombarde mang ögonblickligt eller — turkisk generals rang med motsvarande pension åt Vukalovicl i fall han öppnar dess portar. Det är, on man så vill, ett turkiskt alternatif, men de har sin älskvärda sida. Fordom hette det tar du ej hatten straxt at, får du stryk, ta du den at, får du också swyk. Kriget ha i våra dagar blitvit beletvadt och man ha uppfunnit den konsten att äfven 1 ett ultima tissimum vara vältalig, man skall sluta met att vara vitter och att skrifva sina proklama tioner i ottave rime. Orv, Odd. A —