Göteborgsposten – 12 mars 1862, sida 1

dan 1851 för hvarje år tillväxt med det oerhörda antalet af 10, 000, ooo personer. Nämnde år gjordes på jorabanorna 85,000, 000 olika resor ; förlidet är var antalet resor 180, 000, 000. År 1851 kunde på jernvägarne till London blott 40,000 personer färdas dagligen, nu kunna 180,000 personer hvarje dag ankomma till eller lemna den engelska hufvudstaden. Det var derföre ej orimligt att hoppas det jernvägsstyrelserna skulle hålla sina priser om ej lägre så atminstone ej högre än förut och att de besökandes antal, till följe af billiga priser och biljetter för retur på långa sträckor, skulle bli dubbelt så stort som år 1851, så att man från engelska landsorterna kunde vänta 6 millioner personer i stället för att det då kom 3 millioner. Men jernvägsstyrelserna hafva beslutat att bibehålla priserna för ordinarie tåg alltifrån expositionens början, och tills efter de första veckorna i Juni. Från d. 15 Juni kan man dock få köpa returbiljetter, som gälla för en hel vecka. Under Augusti månad komma lusttåg med billigare priser att användas. Dessa priser nedsättas sedan betydligt under September månad och ännu mera under Oktober men då endast för passagerare af tredje klassen. Dessa senare arrangementer äro mycket liberala, men hvad allmänheten har skäl att klaga öfver, det är att inga billiga bantåg gå från den 24 Maj, eller den tid då inträdespriset till expositionen nedsättes till en shilling, och framför allt deröfver att från den 8 fill den 14 Juni, då ferierna i embetsverken och det vackra vädret öfverallt utlocka så många lustresande, dessa genom en sådan öfverenskommelse emellan jernvägsdirektionerna på sätt och vis afhållas från att besöka expositionen. Man har nu uppsatt åskledare öfver tornen som höra till mälningsgallerierna, men öfver domerna, hvilka nu äro färdiga har man inga dylika anbringat, emedan det anses att de förgylda jernspetsar, hvilka sitta öfverst på desamma och stå i förbindelse med jernet i domerna, hvilket äter hvilar på jernpelare, genast skola leda hvarje blixt ned i jorden. Malningen af hufvudskeppet blef färdig d. 7 d:s. Allt eftersom den stora flyttbara ställningen, hvilken auväudes för målningen, fördes längre framat, upptogos de jernskenor på hvilka den rullade, och golfinläggningen börjades genast. Denna skyndsamhet hade dock sina olägenheter. Rättstafning tycktes nemligen ej vara de använda dekoratörernas starka sida, hvarföre man ibland efter ställningens flyttande fann, att en eller annan bokstaf i de på hvalfvets bågar målade namnen på engelska landskap, städer och kolonier, blifvit oriktig. Sedan ställningen blifvit flyttad, var det naturligtvis svårt att ändra detta, och ett par ganger hade man af denna orsak stort besvär.