Göteborgsposten – 12 mars 1862, sida 1

Carlyle dröjde med svaret och hans ansigte betäcktes med en liflig rodnad. — Sådana känslor biktar man ej gerna, lord Mount Severn, men jag vill det oaktadt svara er: jag älskar henne passioneradt och uppriktigt. Jag fattade böjelse för henne, då hon var hos sin far på East Lynne, men jag skulle under tystnad dolt denna böjelse inom mig ända till mina dagars slut och aldrig yppat den. Så skulle jag med säkerhet ha handlat om icke det oförutsedda besöket på Castle Marling kommit att ega rum. Att den tanken aldrig fallit mig in, att göra henne till min hustru, kommer sig deraf att jag ansåg hennes ställning i samhället vara alldeles oförenlig med min. — Denna tanke var riktig, sade grefven. — Det har likväl redan långt före mig, anmärkte Carlyle, händt, att advokater på landet gift sig med döttrar till pärer. Jag har således endast ökat listan med ett namn. — Men jag antager, att ni icke kan gifva henne den rang och ställning, som tillkommer dottern af en pär. — East Lynne skall blifva hennes boning. Vårt lif skall bli enkelt och anspråkslöst i jemförelse med hennes fars. Jag har sagt Isabel allt detta, jag har underrättat henne derom på förhand, och hon skulle kunnat vända om, i händelse hon så velat. Jag har äfvenledes förklarat lady Mount Severn allt. East Lynne skall tillfalla vår förstfödde, om vi få barn. Mitt yrke är inbringande och lemnar mig goda inkomster. Om jag skulle falla ifrån i morgon, skulle Isabel få East Lynne och omkring 3,000 pund sterling om