Göteborgsposten – 11 mars 1862, sida 3

Preussiska deputerade kammaren har oaktadt finansministerns motstånd antagit en väckt motion om budgetens specialisering. — Äfven Herrehuset har nu antagit lagen om ministeransvarigheten, väsentligen så som den af regeringen föreslagits. I den preussiska hufvudstaden äro hotande rykten gängse om, att regeringen, under förevänning af att förekomma ett revolutionärt utbrott, funderar på en mobilisering af armåen, och att mått och steg redan blifvit vidtagna för reservernas inkallande. Enligt en ministeriel tidnings utsago, hvila dock alla dessa rykten på öfverdrifter och missuppfattning at de militära åtgärderna; ty det är pligtenligt, att de olika truppafdelningarne hvarje år och vanligen i slutet af mars månad tillställa de högre myndigheterna rapporter, listor o. s. v. angående förberedelserna till mobilisering, liksom man äfven då och då — hvilket just nyligen skett — uppmanar civilmyndigheterna att insända listor öfver namneu på de embetsmän, som i händelse af en mobilisering egna sig at tjensten. Att ammunitionen i kasernen förnyas — slutar bladet — är en gammal institution, och vi tro oss framför allt kunna med fnllkomlig bestämdhet påstå, att ingen, ej ens de mest inbitna demokrater, tänker på ett förnyande af uppträdena å. 18 mars. — En stor spänning eger dock rum inom Preussen, der konungen står i oenighet med både folket och sin minister. Denne scnare säges derföre ätven vilja taga afsked; och gör den detta beslut till verklighet, då kunna följderna bli oberäknoliga, såframt konungen ej medgifver att ingå på en liberalare bana, som mera öfverensstämmer med folkets önskningar. Underrättelserna från Grekland motsäga hvarandra. Öfver Wien heter det nemligen, alt insurgenterna underhandla om ingående af en kapitulation, att konungen lofvat amnesti åt de subalterna, upproriska militärpersonerna, och aw landet är lugnt samt kommunikationerna ostörda. Öfver Paris deremot berättas, att de grekiska insurgenterna icke, såsom det sagts, äro inneslutna i Nauplia, utan tvärtom äro i besittning at hela trakten, och att regeringen koncentrerar trupper vid Athen. Om man får tro de underrättelser från Amerika, som nå oss ofver New-Xork, så halva nordstaterna riktigt fått vind i seglen. Men man måste dock endast med största varsamhet emottaga dessa notiser. Ett synes dock säkert, och det är att Nordtrupperna ändtligen börjat avancera. De rycka alltjemt fram, for att från flera håll angripa sydarmåen vid Potomac, hvilken de tyckes ha för afsigt atv kringränna, under det hufvudstyrkan vid Potomac bevakar dess front. Naturligtvis gå yankees förhoppningar om segrar med svindlande fart och för full ånga, så avt det är litet svårt att tro på nordtruppernas berättade ilmarscher från seger till seger; men om de än icke gå så snabbt, tyckas de dock gå säkert, och dagen för den stora stridens slut synes närma sig. Vi ha förut berättat, att Fort Dounelson, hvilket är eo vigvig strategisk punkterna, intagits af Nordwupperna. Now-Xorker-tidningarne berätta härom följande närmare, ehuru synbarligen väl mycket tärglagda detaljer: Striden börjades den 13 Febr. på morgonen klockan halt 8 af unionens landttrupper under generalerna Grant, Smith och MClernaud. Fästet är inneslutet at höga, branta, med tät skog bevuxna höjder, är omgitvet af grafvar och betäckes af tvenne redutter. Sydtrupperna började striden i förskansningarne utanför fästet, men blefvo efter en förbittrad fäktning och betydlig förlust på båda sidor drifna ini fästet. Samma afton erhöllo nordtrupperna en ytterligare förstärkning af 8,000 man och fyra kanonbåtar. Efter det striden fortsattes den 14 och 1ä:de, kapitulerade fästet den 16 Febr. Antalet af unionstrupper, som deltagit i striden, angifves till 40,000 man, och deras förlust till 400 döda och 600 sårade. General Grant, som kommenderade dem, har blifvit befordrad till generalmajor. Jublet i nordstaterna öfver denna seger är mycket stort. Tvenne kanonbåtar. som på Cumberlandfloden gått förbi Fort Donnelson, hafva bemäktigat sig Claaktields i Tennessee. Det säges, att unlonsgeneralerna Mitchell och Nelson rycka landvägen framåt från Franklin mot Nashville, hufvudstad i Tennessee. Sydtrupperna sägas vilja leverera en drabbning inärheten af denna stad, men innevånarne i Tennessee skola ej vilja tillåta det (?!). Ej nog dermed, NewYorkertieningarne försäkra äfven, att officerare och borgarne i Tennessee förklarat denna stat skola med det första åter inträda i unionen (?). Detsamma påstås om innevånarne i Missouri, der nordtrupperna alltjemt förtolja general Price. — Vi skola i alla hänseenden snart få den amerikanska situationen mara blan dad.