Göteborgsposten – 8 mars 1862, sida 3

Poliskammaren. Polisförhör hölls igår angaende en eldsvåda son nyligen varit nära att utbrista i huset n:o 125 i Ma jornas 5:te rote, tillhörigt klamparen Olssons konkurs massa. Elden hade uppkommit i en plankvägg bak om en kakelugn, i hvilken under dageus lopp eldat med cokes. Mot attonen varsnades rök i rumme på ömse sidor om brådväggen. Man kunde dock e upptäcka elden, förrän eu i det andra rummet va rande köksspis blitvit nedritven, då det befauns at ett litet stycke at plankväggen bakom densamma tur koluat. Elden släcktes genast, men tilldragelsen be visar dock faran af av i vanliga kakelugnar eld med cokes, hvilket äfven lärer vara forbjuuet. — Kansakningen med törut omnämuda, för bal namord häktade pigan Inga Cajsa Johansdotter joreva igår i poliskammaren. Hon bekände fritt och oppe samt under djup ånger sitt brott. ilennes beräwwels om de förhåliauden som ledt henne till det olycklig beslutet, var enkel, men skakande och, tyvarr, p samma gång allttör vanlig. Hon tjenade uuder 101 lidet år hos en snickare i Mariestad och blet derur der bekant med en gesäll vid namn Olaus Sjober; ilan lotvade henne äktenskap, och följden at denn törbindelse blef att hon i oktober månad märkte si vara på väg att blifva mor. Sedan hon underrattsin älskare om sitt tillstand märkte hon att hån börjad bara -afskyför henne. Denna hans sinnesståwnm lillvåxte i samma mån som den stackars qvinnar nafvande tillstånd framskred. Onda tankar, IC hvilka hon sjelf ej kunde göra sig reda, vaknad inom henne, då hon märkte att non belt sake skulle bli ofvergifven af den person som tramfor all andra bordt bjelpa henne i heunes svåra belagenhe Hennes tankar autogo dock snart en bestamdare jorn och då Sjöberg, hvuken under senare uden undily henne, tjugondedag jul i år törklarade, att han alur ville ge henne en skilling och ej brydde sig om hva ken henne eller barnet-, — da Hgo ej tankarr hit och dit, såsom de förut gjrri, utan hon bi slöt sig bestämdt för att afdagataga sitt bar Dagen derpå reste Sjöberg från Mariestad — ho! visste ej hvart — och nägra dagar senare begat he sig sjelf ned till Göteborg tor att sälta sitt bruttsly uppsat i verket. Hon antog tjenst hos eu pers här i staden, men innan hon tillträdde denna tjen bodde hon hos en madam, hvilken hon biträude hvarjehanda husliga sysslor. Brefskri fuingen om d sätt hvarpå hon utförde sitt olyckliga beslut är så upprörande beskaffeuhet, atv vi icke anse o böra meddela detsamma. Alltnog det skedde ob märkt, och först några dagar senare anade mad men, hos hvilken hon bodde, verkliga forhällande hvarefter hon anmälte saken hos poliskommissar Göthe. Under tiden hade dock den brottsliga mo ren varit rof för djupa samvetsqval. Beständigt si hon sitt döda barn framför sig. Jägtad af dessa fö färliga tankar beslöt hon, att så suart hon blif frisk gå till någon prest och bekänna sitt bro Men innan bon hunnit utföra sin föresats kom rä visan emellan. — Under förhöret yttrade hon: Ji har syndat både inför Gud och menniskor och fö tjenar ingen nåd. Hon omtalade dock att hon : börjat finna tröst i Guds ord. Några gånger ha hon önskat tala med en prest, men någon såd hade hon ännu ej fått till sig. Den vidare ransakningen hänsköts till rådht rätten. Rådhusrätten. I onsdags förevar åter ransakningen med hå tade qvinspersonerna Anna Christina och Brita M ria Pettersson, angående stölden från byggmästt