Göteborgsposten – 8 mars 1862, sida 2

och du begäfvo sig båda ånyo i väg, i det Carlyle började ännu bäftigare slå med parasollen på buskarne och marken, så att den slutligen gick i bitar. — Jag vantade mig att så skulle gå, sade Barbara, under det hän s:od och med komisk förvirring betraktade bitarne af parasollen. Bry er ej derom, tillade bor, det gör ingenting med den struuten. — Jag skall gifva er en annan i ersättning. lan lade med dessa ord bitarne af parasollen i hennes band och tog fram sin anteckningsbok, för att skrifva in något. — Ilvad gör ni? frågade hon. Han visade henne planet, å hvilket han skrifvit: Brun parasoll — B. H. Jag skrifver upp sådant här, Barbara, för den bändelse att jag skulle glönma det. Barbaras öga upptäckte äfven en annan anteckning på samma piån: Piano, bordsilfver. — Jag bar för vana, att anteckna sådana saker som jag skall köpa i London, annars skulle jag ej komma att tänke derpå. — I London! säger ni, jag trodde att ni skulle fara jul Castle Marling. Hans tunga bade varit för snabb, men Carlyle åtrade sig snart. — Jag far troligen både till London och till Castle Marling. Uvilket klart sken månen sprider omkring sig, Barbara! — Så klart, upprepade hon, att jag vid dei tillochmed