————— —— ——— i — Ah, utbrast Barbara, ej litet slagen. — Och ban är det mest förtjusande barn man kan vilja se, fortfor han alltmera lifvad. Han har ett öppet ansigte, godt hjerta och lift g sjal. Om jag någonsin får barn, tillade han, liksom talande för sig sjelf, skulle jag önska, att dv liknade William Vane. — Det var då en mycket vigtig bekännelse, inföll Barbara gladtigt, utaf er, som lyckats komma derhän, att ni låtit verlden tro, det ni för alltid skall försi ungkarl — Jag vet ej, om jag någonsin sagt det, fortfor Carlyle, — Jag förmodar, att innevånarno i West Lynne dömwa efter skenet, sade hon skrattande och med en litet moquant min. Då en karl går på sina tretio år ... — Jag har åj fyllt tretio år ännu! afbröt Carlyle och svängde med parasollen, så att den förmodligen gick sönder. Jag kan redan ha varit länge gift, innan jag uppnått do 30; det ser verkligen ut, som om så skulle gå. — Ni bar då utvalt åt er en hustru? — Jag säger icke nej, Barbara. Den unga flickan drog sin arm ur advokatens, under förevänning af att svepa schalen bättre omkring sig. IIennes hjerta slog så hårdt, att det var nära att brista, en sakta darrning genomlopp hela hennes kropp och hon fruktade att han skulle märka benneg rörelse. Ilon kunde cj tro, att ban syftade på någon annan än just henne. Arma Barbara! — Ni ser nedtryckt ut, Barbara? skulle jag ha gått för fort? Ilon tycktes ej böra, utan fortfor att vrida på schalen. Ilon tog efter ett ögonblick åter armen, som han bjöd henne,