Göteborgsposten – 7 mars 1862, sida 1

AA —— upprepade gånger erbjudit sig att leda detta vatten till staden; men då regeringen anser detta företag såsom mycket vinstgifvande, så förbjuder den alltid detsamma. Å andra sidan är den likväl för trög för att sjelf utföra det och på sädant sätt blir Athen utan brukbart vatten. Staden ligger på en vågformig sluttning. Först sedan husen blifvit uppbyggda började man att jemna gatorna. Derföre ligga också nu somliga hus högt öfver gatornas plan, andra under densamma; några ligga med fagaderna mot gatan, andra med knutarne eller gaflarne. Alldeustund de är oilla byggda och aldrig repareras hotar staden att blitva en modern ruin; nägra delar af densamma äro det redan. Vore Athen icke intressant för de minnen som sammauknyta sig dermed, så skulle det vara odrägligt att bo der. Med något litet smak och sundt förstånd skulle det åter kunna blifva, hvad det en gang var, en skön vistelseort. Visserligen är Athen liksom de flesta andra hufvudstäder icke rätt lämpligt att bebo om sommaren, men deremot hafva dalarne och klyftorna i det inre af Parnassus sina skogar och strömmmar, den herrligaste luft och det skönaste sommarklimat i verlden. Men man kan ej bebo dem för deras osäkerhets skull. Naturens skönaste välsignelser förintas af ett bristfälligt regeringssätt. Utan att dölja de talrika svaga sidorna i grekiska karakteren, uttalar sig Senior likväl ganska skarpt öfver kungen. Det är lärorikt, men tillika sorgligt, berättar han att en ansedd grek en gang till honom yttrat, Fatt betrakta huru vår kung bedrifver sitt spel, för att framsta såsom skaparen af allt här i landet. Han har att tacka vår falhet och vår individualitet rör sin makt. Majoriteten är lätt bestucken och minoriteten saknar enighet. Olyckligtvis fattas honom den talang och handlingskraft som utmärkte våra gamla Tvpavvor. De voro nödsakade att visa prof på stora egenskaper, emedan de först måste bemäktiga sig sina kronor: åt honom räcktes den. De voro praktiska män: han är opraktisk i allt utom i bestickningskonsten. Han åtnöjer sig med att utdela befalluingar; om de blifva utförda eller ej, det bryr han sig icke om. Jag säger icke för mycket om jag pästär att han tror hela Grektand betäckt af ett landsvägsnät, emedan han en gång befallt att ett sådant skulle anläggas. -Då hun skall afgöra en fråga anser han den alltid såsom ny, utan att fästa afseende på hvad som i liknande förhållanden skett förut, för att ensam kuuna tillräkna sig hela förtjeusten deraf. Gerna upprepar han det påståendet att hvarje sak har sina egendomligheter, utan att inse, det tillfälligheterua kunna vara skiljaktiga, men principen lika. Derföre kan också ingen vara säker på sin rätt, ej heller vehöfver någon helt och hället förtvifla om att kunna genomdritva äfven de orimligaste anspråk; ty allteftersom det kungliga lynnet är beskatfadt finner det ursäkter för gäckandet af de billigaste förväntningar eller skäl att bifalla deu orättmätigaste begäran. Då jag säger utt konungens makt hvilar på korruption, menar jag icke dermed att han icke ätven till en viss grad vet att stödja sig på valdet. Att locka till sig folk genom att ingifva förhoppningar är visserligen hans älsklingstaktik, emedan han i och för sig sjelft har ett mildt lynne, men han förstår också att använda fruktan. Sälunda vet jag exempel på Hera val, till hvilka hopar af beväpnade karlar sändts för att insultera de valmän som stått i ogunst vid hofvet. Jag vet att valurnorna ofta blifvit fyllda med valsedlar till regeringens förmån, innau andra väljare tillätits rösta, och jag känner mer än ett fall då fiskrarne på vära kuster ej fått tillstånd att fiska, innan de röstat för regeringens valkandidater.