Göteborgsposten – 6 mars 1862, sida 2

skulle likväl leda till händelser, hvilka skulle sluta först med bans eget lif. Mr Carlyle inträdde ledigt och sågom en man med god uppfostran. med sin ädla hållning, sitt vackra ansigte och sina melankoliska ögon. Isabel gick honom till mötes, räckte honom banden och visade alla tecken till stor glädje. — Det är oväntadt att få se er, sade hon; hvad jag skattar mig lycklig af att träff: er. — Mina affirer kallade mig till Castle Marling i går. Jag kunde cj afresa, utan att besöka er. Jag vet, att lord. Mouat Severn är borta. — Ilan befinner sig för närvarande i Frankrike, avarade bon. Jag sade ju att vi skullo träffas ännu en gång... Minns ni, mr Carlyle? Ni... Isabel tystnade. Dessa ord: minns ni? påminte henne äfven om förhållandet med banknoten, och de ord hon tänkte säga, dröjde qvar på läpparne. Ilon blef förvirrad, ty denna not hade hon vexsat och till en del förstört. Kunde hon väl göra annorlunda? Hade hon bort bedja lady Mount Severn om de penningar, hon behösde? Grefven åter var nästan alltid frånvarande. Carlyle såg hennes förvirring, utan att dock kunna förstå den. I — IIvilken vacker gosse! utbrast han med en blick på William. — Det är lord Vane, eade Isabel. — Ett uppriktigt och vanligt barn, det är jag såker om, fortfor han och betraktade gossens öppna och rena anletsdrag. Huru gammal är du, min lille vän ? — Sex år, sir, och min bror var fyra,