Kriget i Nordamerika. (Efter Times.) Regeringens öfver Amerikanska nordstaterna militäriska planer borja småningom au antaga en viss bestämdhet, och den framgång, som general Burnsides expedition sluthgen vunnit, kan förmodligen betraktas som en del af en stor plan för operationer i fiendens rygg. Det är nu klart, att general MDUlellan förtvnlat, och det på goda skäl, om avt kunna intränga i Virginien genom sydstaternas linier. Han har så godt han förstått organiserat sina frivilliga, förökat sitt artilleri och har af det otåliga folket tillåtits, ehuru ej utan motspanstighet å dettas sida, att blott långsamt törbereda sig för ett framåtryckande. Men resultatet at hans förberedelser och observationer är att han ej rycker framåt alls. Han vågar ej att mäta sin styrka med fiendens 1 dennes front. Han vill ej anfalla södern i dess positition, och vi tro att det är på hans råd som nordstaternas regering nyligen försökt göra sådana diversioner i fiendens rygg, att dessa måste bringa lif i den dödstillhet som rådt i Virginien. De fördelar man i Kentucky vunnit voro förmodligen oväntade, men expeditionen från Annapolis, bekant som Burnsides expedition, synes verkligen hafva blifvit företagen med ett dylikt mål i sigte. Det är nu omkring två månader sedan general Burnside lemnade Annapolis med en styrka, hvilken New-Yorks tidningar beskret såeom mycket fruktansvärd och synnerligt väl AA TT