Göteborgsposten – 4 mars 1862, sida 3

Från Utlandet. Inom franska senaten skulle såsom i onsdags diskussioner börjas om den paragrat i ndresantka-tet, som angår Italien, och man förutsåg ett upprepande af det stormiga tumultet några dagar förut. Biand de talare, som anmält sig, nämnas prins Napoleon, vicomte Lagnerronigre, gretve Bourqueney och markis de Gabriac. och man väntar åfven et längre officielt soredrag at minister Bellault, hvilket skall innehålla upplysning om kej-arens egentliga planer i atseende på de yafliga angelagenheterna. — Prins Napoleons demokrati-ka trosbekännelse har gjort ett så starkt intryck på arbet-klasren i Paiis, att man tänker tillställa honom en tack-amhet-adress, om blott polisen icke lägger sig emellan, emedan en sådan demonstrauon naturligtvis skulle göra senaten ännu fiendtligare stamd mot prinsen. — För ofrigt instämma alla underrättel-er från Paris deri, att en stor jäsning råder. Kejsarens omnämnda bref vill general Montauban har gjort det pinsammaste intryck i Paris, och man tillochmed djertves skarpt kriticera detsamma. Finansministern Fould har sagt till en af sina vänner, att förkastandet af det af kej-aren inlemnade jagförslaget icke smärtat honom så mycke. som den de lain, hvilket ligger i ett tyst afriande. Att kejsaren då han skref detta olyckliga bref till Montauban, ej var som vanlig: lugn och sjellbeherrskande, framgår af alla uppgifter, och hans retade sinnesstämning klandras dertöre bittert af alla. Vid det ställe der Monitenren utdelas äro nu stora menniskomassor samlade, isynnerhet arbetare, hvilka, betecknande nog äfven det, med största intresse följa förhandlingarne inom senaten och lagstiftande kåren. ÅÄrbetarne ha isynnerhet starkt upprörts vid kejsarens i bretvet innehållna uttryck en vanartad nation, som afser franska folket, alldenstund dess representanter vägrat den begärda dotationen till en förtjent militär. I Italien fortgår rörelsen mot päfven i Rom. Sålanda har kommunalrådet i Livorno voterat en protest och en adress till påtven. I det förra aktstycket uttalas gillande af regeringens och parlamentets beslut att viljjha Rom till Itahens hufvudstad och hänvi-atill den moraliska och politiska skadan at påfvens verldsliga välde, hvilket illa öfverens