Göteborgsposten – 3 mars 1862, sida 2

Han gjorde äfven upp med kreditorerna, för att af dem få tillbaka de hästar och vagnar, som dessa försigtigtvis bemäktigat sig. Grefven och Carlyle gingo i sorgen. Den senare hade, fastän han icke var på något sätt lierad med familjen och tillochmed var en blott ny vän, inbjudits af grefven att mot sin företrädare uppfylla denna sista pligt, utan tvifvel derföre att den nye pären ej ville ensam följa den döde och lägga i dagen en sorg, som han icke kände. Fyra medlemmar af aristokratien höllo flikarne af bårklädet, och en lång rad af vagnar bildade sorgtåget. Dagen derefter var allt uppoch nedvändt i slottet. Grefven och Isabel skulle resa, men icke tillsammans. Tjenarne skulle äfven lemna sina innehafda platser: Grefven begaf sig direkte till London. Vagnen, som skulle afföra honom till West lUynues jernvägsstation väntade vid stora trappan, då Carlyle i detsamma kom springande. — Jag började frukta, att ni ej skulle infinna er, sade Mount Severn och tryckte hans hand; jag har knappast fem minuter att bestå er. Ni har ju förstått mig riktigt i afseende på grafven? — Fullkomligt, svarade Carlyle. Huru mår lady Isabel? (Forts.)