Göteborgsposten – 3 mars 1862, sida 2

utväg. Lord Mount Severn önskade att hon genast skulle begifva sig till Castle Marling, men hon ville ej gå in derpå, hvarföre det beslöts, att hon skulle begifva sig dit dagen etter begrafningen. Sedan Warburton rädgjort med grefven, begaf han sig till likrummet och affärdade de båda personer, som satt sig i besittning af den döde. Allt husets folk blef emellertid mycket förvånadt öfver att se dessa personer stanna qvar i slottet. Warburton hade, under det ban liqviderade deras fordringar, sagt dem, att de ej fingo genast aflägsna sig. Han var en förslagen och fin karl, som ej handlade utan skäl och insåg, att om man fick se de båda likvaktarne komma derifrån, skulle nog andra infinna sig, för attisin tur bemäktiga sig liket Begrafningen egde rum tidigt på morgonen följande fredag, och liket nedsattes i den till S:t Judekyrkan hörande kyrkogården. Äfven detta förorsakade Isabel en tryckande smärta och cn bitter missräkning. Hon hade i sjelfva verket inbillat sig att hennes far skulle få plats i familjegrafven på Mount Severn. Grefven hade, under det han på ett hederligt sätt uppfyllde sina pligter mot en anförvandt, likväl ej ansett det lämpligt att göra större utgifter än som nödvändigt behösdes. Han betalte hvad den bortgångne var skyldig bagare, slagtare etc., han lemnade tjenstfolket sina innestående löner, jemte en månads gratifikation och hvad de behäfde för att anlägga sorgdrägt. Han behöll hofmästaren Pound qvar i sin tjenst. Han gaf Isabel fullkomlig förfogningsrätt öfver hans kassa och uppmanade henne att ej spara något, för att visa sig värdig den rang hon dittills innehaft.