Jonsson hade ej afvetat att sedeln var falsk, förrän hon i tidningarne sett att dylika sedlar vore i omlopp, hvarefter hon företagit rig att granska dem hon sjelf hade och då funnit att en af dessa var talsk. — Ett ombud från herrar Fiedler och Lundgren inlemnade under ransakningen ytterligare en talsk sedel af Vermlands ensk. bank. Denna hade blifvit emottagen under förl. vecka och således efter Dessaus och Mullers häktande. Likväl igenkande Dessau densamma såsom varande at deras fabrik. Målet uppsköts till d. 19 Mars, under hvilken tid skritvelser skulle asgå vill Kgs befallningshatvande i Karlstad och Kristianstad med förtrågningar om Vermlands och Skånes ensk. banker voro hugade att inlösa de talska sedlarne. — En litstidsfånge vid namn Hans Pettersson hade i höstas varit boende hos smeden Vesterlund vid Breda vägen, utan att dock hans antecedentia voro bekanta. På hans begäran hade Vesterlund upptort honom på husforhorslängderna för att bh skattskrifven hos honom, Förut hade han visat Vesterlund ett prestbevis, som skulle vara utfardadt at prosten Kjerrult i Länghem, men hvilket, när allt kom omkring, var talskt. Petterssons ärlighet och nykterhet beromdes naturligtvis mycket i betyget, men trots dessa vackra vitsord hade han tunnit sig betogad att begå något iult streck ute på Hisingen, bvilket röjde honom. Målet remitteraues till Satvedahis häradoratt, enär förtalskningen blifvit begången inom dennas domvärjo. — Kansakningen med Britta Maria och Anna Christina Pettersson, den sorra, såsom bekant, auklagad tor stöld at en porimonnä tran byggmastaren Johanssou från Uddevafla, och den senare för delaktighet i stölden, fortsattes i onsdags. Anton Pettersson, de båda qvinspersonernas broder, förnekade nu liksom förut all vetskap om stölden. Hau bade visserligen vid några ulliällen köpt mat åt systrarne, men blott en enda gång at dem tått en så hög sedel som 5 rdr. Något otverfiod på penningar hade han e) sett dem ha. — Vittnena jungtru Maria Hansson och Gustafva Haggren berättade uu, liksom då de i poliskammaren upplysningsvis hördes, att Britta Maria på attonen, medan eldsvådan vid Smala vägen pågick, (samma qvall som portmonnäen bortstals) visat sig Ovanligt liberal, tagit in 5 buteljer öl, gitvit 3: oo i drickespenuingar och t. o. m. ull Maria Ilaussou utlånat 33 rdr 50 öre. Hon uppgaf dervid, såsom torut i våra polisreterater blifvit berättadt, att hon fått manadspengar af en herre. Följande dag berättade systern, på tråga hvarifrån hon tått så mycket penulngar, att hennes fästman tagit upp hela sitt art tör att skänka henne, men att bon ej kunde lida honom utan mera tyckte om sin gamle älskare som — nu satt på fästning. Med ett ord: vittuena bade intet aunat att beraua än hvad de förut omtalat i poliskammaren. Britta Maria och Anna Chrisuna sokte s0rringa verkan af sina motsä,aude uppsitter — och de äro ej ta — i atseende på penulugarnes åtkomst, dels derigenom att dessa uppgitter blott skulle blifvit sagda på skämt, och dels genom att rent at sorneka sina yttranden. — Orsaken urarföre de vid sin hemkomst från utflygten till Aule harad undandolt de för de stulna penmugarne köpte kläderna skulle varit den att det tuktade så mycket i det rum der de bodde, att kläderna derat kunnat taga skada. För polisen hade de visst ej iruktat. — Den 8 Aug. torl. år tilldrog sig at stadssoldaten n:o 15 Lusug i en källare under Theodor Olssons hus vid Sillgatan omkullskuttade barackhjonet Jakob Sjöberg, hvilken dervid slog sig mot en upp till gatan ledande trappa, så att han deraf tick hål i hufvudet. Följande dag dog sjöberg. Enligt läkarens utlåtande bade den hjernskakning som tramkallats at fallet i källaren påskyndat Sjöbergs död, hvilken i alla fall snart skulle iuträffat, tillfölje af de sjukdomsfron som redan förut forefunnos 1 hans kropp. Kadhusrätten bänsköt till Sundhetskollegium att afgora frågan om Lustig kunde anses vallande till Sjöbergs död. Sundhetskollegii utlåtande blef att den stöt Sjoberg fätt i hutvudet borde anses ha påskyndat hans död. Med anledning at detta utlåtande blef Lustig at rådhusrätten i enlighet med 9 8 i Kongl. förordningen af den 29 Januari dömd att böta 50 rdr rmt eller att, om han saknade villgång till böternas gäldande, undergå 10 dagars tävge.se vid vatten och bröd. —