Göteborgsposten – 26 februari 1862, sida 1

— — —— pastor, der han vid sjelfva embetsskötselu re kunde använda de redan af ålder och sjuklig hetgbräckta arbetskrafterna; klandret tår vå dock hufvudsakligen gälla de lagar och in rattningar, som vi ärft srän aldre tider, och der detta klander ansenligt mildras hos den jsom inser våra fäders alltid vakna blick på medlen att med presteständet förena lärdo men, hvilken man väl vanligast måst sökmom skolans område, då mon för kyrkan ville sodtgöra sig densamma. Likasom Tegnet och Agardh sökte blidka sim samtids omdöme genom de itrigaste studier på det theologiska tältet, sedan de från järoverken ingått i kyrkan, böra vi rättvist erkänna samma bemodande äfven hos Wadström, fastän han, såsom författare, endast uti mindre skritter kunde gagna det allmänna genom frukterna af st arbete. Han var en ganska uppmärksam aktare på tideus tecken och läste icke ringa utal nyare lärdomsalster at religios pregel för alt kunna med klar blick både se och bedöma dessa tidstecken. Det orduingssinne, hvarom vi aamnt, då vi bemårkte W. på offentliga banor, kunde icke ohfva utan inverkan i bans enuskildta lif. När dertil: kom, att han säsom fattig yngling af jolfva nöden hade iärt att icke låta brodsmulan förtaras utan uppsamla den i vu korg för egen framtid eller de tattigas hjelp, sä följde, som det gemenligen plägar ske, att den embetslön, som är så ringa sor somliga, olef en rikedomskalla för honom. Vanan att undervisa, så att detta bler ett kärt arbete, ökades i den mån den utstracktes på privata undervisningens bibana och förtroendet stegrades, när töräldrar sågo de goda Iirukterna, inkomsterna tor den barnlosa tamiljen. Han kunde säledes utan missnöje från något håll, till det ailmannas tjenst återskänka många års lon genom ett testamente, hvarest han, at flera anledningar ruppmanad, såsom han deri säger, att återgälda det timliga lån torsynens nåd oehagat antortro at hans vård och törvaltning, anslagie en summa alt inalles 12,000 rdr emt, hvaraf räntan deis skall tillfalla fattiga prostenkor mom detta etifi och studerande vid detta och Warbergs läroverk, dels är anslagen åt andra välgörenhetsinrättningar i synnerhet tor barn och aldersigna. (4,000 rdr, såsom första grundlaggning ull en enkeoch pupnlkassa tor Goteborgs stifts ecklesiastike ombersman; 1,500 rdr, hraraf räntan efter 5 proc. anslås till Goteborgs Gymnarii premieoch sattigkassa; 1,500 rdr, hvaraf räntan tordelas mellan Goteborgs Stifts Bibelsällskap och Missions-Sällskap, men, derest dessa sällskap skulle upphöra, tillfalla såsom stipendieraätvenue prestkandidater från Göteborgs Stift; 2,000 rdr, hvaraf räntan ansläs till en räddningsanstalt ör vilseforda och vanvårdade barn inom Göeborgs stad, men under vissa vilkor i stålet tillfaller harvarande Willinska suttigsriskoav grofverkstäder; 750 rdr, hvaraf räntan illfaller härvarande sällskap De fattiges rdanner!; 750 rdr, hvars ränta utdelas ull attige studerande vid Narberge skola; 1,000 dr, som tilldelas Weddige församling, såsom inderstöd, halsten åt fattige skolbarn, haliken t ålderstigna satighjon; 500 rdr, hvarat ränan anslås i stället för provision åt konsistoienotarien, för hans besvär vid dessa medels örvaltning). Detta testamente skall medföra gagn nom detta stift och denna stad, sedan kanända ingen mera minnes den trägne läraren, en stilla mannen — dock, vi göra en orättisa, fattiga enkor och fattig ungdom äro acksamma och i deras hjerta skall W:s namn Åcksamt förvaras, äfven sedan de lärjungar ott, som nu känna sin stora skuld till den tmärkte läraren och sadorliga vännen. — —