Göteborgsposten – 24 februari 1862, sida 3

. nr. frågorna affärdas på samma sätt, i det udiv-sen inskränker sig till att begära några ippmuntringar för konster och vetenskaper, och en förbättring af det lägre presterskapets vilkor. — Den lagstiftande kårens ad:cs8 tros nu äfven skola bli af samma vattenhal iga art. I Neapel egde söndagen d. 9 d:s demon strationer rum, hvilka tyckas hafva varit temigen ansenliga. Med undantag af Garibaldis och Victor Emannels mottagande vid deras ntåg har ingen af den senare tidens händelser samlat en så stor folkmassa af alla stånd och klasser från adeln ned till den simplaste arbetare. Oaktadt ett våldsamt och ihållande slagregn böljade den at omkring 20,000 personer bestående menniskomassan genom den med flaggor rikt smyckade Toledogatan bort mot slottsplatsen. Flaggorna buro de vanliga inskrifterna mot påfvens verldsliga makt och for Roms anslutning till ltalien, och folkvisor i samma anda, i hvilken den adliga neapolitanska ungdomen instämde, fastän de sjongor på akta neapolitansk folkdialekt, hördes otverallv. Detta i förening med baglande qvickbeter, bisallerop och handklappningar från fönster och balkonger samt den lifliga mun ken, gal det hela en högst liflig pregel. Utanför general Lamarmoras boning på slottsplatsen gjordes halt, men goneralen sille icke, oaktadt de upprepade ropon, visa sig. Dorifrån tågade man tll den transke konsulns boning och tillkännagaf genom jublande hurrarop sina sympatier för kejsareu och det iranska folket, hvarefter konsaln visade sig på balkongen och tackade. Afven utanfor den engelske kon-ulne boning egde on dylik opinionsyttring rum. En univerritetsprotessor höll irån en vagn ett tai ull sorsamhugen, hvari ban uttalar sig öfver noödvandigheten at påfvens verldsliga makt-odbiljande irån den andliga och al Koms upphojande till Italiens hufvnudstad. Etter någon tids töriopp ekingrades den af regnet genomväta tolkmassan af elg sjelf. Samudigi med denua rörelse cirkulerade i husen en protese till underskrilt, uvari kardinal Antonelli beskyllades för att hatva nodevärtat det italienska folket och derjemte uttalades, att detta är enigt med regeringen och icke skall upphöra att bekämpa påfvodomet, innan Italien är konstitueradt i dess rättmatiga hutvuastad: Rom, Från denna stad skrifves till en Turinertidning, att det heliga kollegiet skall i enighet med den hel. fadren hafva beslutat, att, till förekommande af alla eventualiteter förstöra de hemligaste dokumenterna ur det päfliga arkivet sumt inpacka de packor, som skola bevaras i kloster och skicka dem till Civita Vecchia, derifrån de skolu på österrikiska fartyg vidare befordras, till Triest och derifrun med jernväg till Wien. Inom Englands öfverhus har gretven al Clarendon uttalat sig öfver de oltientliggjorda brefven från Cavour och af hvad som i dessa förekommer vederlagt mycket, som angar Clarendon sjelf, deribland det påstuendet att han skulle ha rådt Piemont till krig. Han försäkrar sig aldrig hatva talat om annat än Englands moraliska understöd och sym: atier för Italien, så ofta Cavour yttrade sig till honom om ett förestående anfall af Österrike på Piemont. Från NewYork skrifves under d. 4 d:s, au Seward har, då han i kongressen yttrade sig om den tillåtelse han gifvit de engelska trupperna att marschera genom staten Maine, förklarat, det ingen mot Eungland iientlig makt skulle kunna besvära sig öfver denna tillatelse. Statsministern yttrade sig vidare fullkomligt lita på de fredliga försäkringur, engelska regeringen afgifvit. d—nnnnn:::n:—