Göteborgsposten – 24 februari 1862, sida 3

ens deputerade kammare La Farina uttalat sin önskan om afslutandet af eu postkonvention med Preussen. kKicasoh genmälte då, att bland de folk, som visat Italien den största sympati, är äfven det preussiska, hvars regering nu äfven lägger i dagen en gynnsam stämning. Dess gesandt är qvar i Turin, och en italiensk gesandt har blifvit arossullt mottagen vid kroningshögtidligheterna i Konigsborg. Från Turin omtalas, att direkte sammanhang eger rum mellan de alltjemt, oakradt prefekternas undertryckningeforsök, fortgäende demonstrationerna mot påtven och en af rörelsepartiet föreslagen resning. Regeringen hade fått veta, att ledarne af detta parti tänkte samlas i Genua d. 9 febr., och denna underrättelse framkallade i Paris ännu större truktan än i Turin, hvilket visade sig at den itver, hvarmed franske gesandten i Turin yrkat på vidtagande af åtgärder för atv hindra detta sammanträde. Det lyckades regeringen verkligen, aw åtminstone tillsvidare göra planoen om intet. Sammankomsten har likväl blott blifvit uppskjuten, tills i början af nästa månad. Denna torde dock ej bli farlig för regeringen. Att Frankrike åser den med missnöje, är klart; då det kan ha att befara den italienska frågans påskyndande, något som änge visat sig ej ligga i Frankrikes smak, vare sig al hvad orsak som helst. Det säges, att påtven hållit ew mycket krigiskt konsistorium, i hvilket den frågan skall ha kommit ull algorande om de päfliga trupperna, i händelse italienska armeen skulle inmarochera i kyrkustaten, skuile leverera en drabbning eiler icke. På krigsministern Merodes eldiga tal hade prelaterna enstämmigt beslutat aktivt motstånd. Det berättas nu åter, alt Österrike föreslagit påfven, ate tillsvidare draga sig tillbaka till Venedig. Afven i eu madridertidning läses, att påfven tänker tramställa till det stora koncilium, som skall samlas i Rom i mars månad, den frågan, huruvida det icke skulle vara tådligs att låta revolutionen rasa ut och tillsvidare ötverflytta till Venedig. Den romerska polisen år numera så skuggrädd, att den ej tillåter damerna hafva blombuketter med sig på teatern. För kort tid sedau måste grefvinnan Campeilo vid ingången lemna ifrån sig en praktfull kameliabukett. Från Rom skrifves till Augsburger Allgemeine Zeitung om eu ullkännagifvande nvarigenom den romerska curian, för att sorbättra påfvens sorgliga belägenhet, anordnat ow ett allmänt lotteri och en komite blitvit nedsatt för att rådgöra om sättet för utlotiningen af de till den hel. fadren ingångna skänker. Till samma tidning skrifves äfven från Rom angående den franska befullmäktigade ministerns intriger följande: Kardinal Antonellis hållning var sådan, att hr de Lavalette (frausko gosandten i Rom) i sina hemliga depescher, hvilka man nog skall akta sig för att offentliggöra, icke dolt den fara, som skulle kunna uppstå genom det af kejsar Napoleon adopterade programmet Kardinaleun har med den för honom egna artighet och lugn begagnat sig at ordet hyckleri; han har jemfört gesandtens förslag med I Napoleons offentliga yttranden och visat, på hvilken origtig väg franska regeringen inkommit, då hon på ena sidan afgifver de högtidsligaste försäkringar om den aktning hon hysser för påfvens verldsliga myndighet, och å sandra sidan förnekar desamma. Med utomordentlig artighet men äfven iskallt lugn förklarade kardinalen, att kejsaren alldeles insgenting har att vänta af det hjelplösa i påfsvens belägeuhet. Päfven och hans efterföljare, kardinalerne, skulle aldrig afstå något af sin rätt. Ett mordförsök har egt rum mot den sranske gesandten i Rom, markis Lavalette, ehuru det dock misslyckats genom ådagalagd raskhet af en dennes jägare. Den franska domstolen skulle d. 22:dre d:s fälla utslag öfver de 3:ne italienska banditer, som gjort sig skyldiga till dådet. Den bekante! brisselerkorrespondenten i ,Kölnische Zeitung skrifver under den 15 d:s följande med afseende på åtskilliga at dagens foreteelser: — Samtidigt med underhandlingarne om tyska frågan sörhandlas med Frankrike om en intervention som Österrike tänker företaga i Herzegovina, och Napoleon III bemödar sig om att för Österrike utverka bitail dertill af dem som undertecknat 1856 års fördrag. I Wien önskar man ifrigt . denna intervention, emedan man boppas, at! Napoleon III:s på detta satt bevisade vän. skaplighet skulle vara af god verkan på Ungern och rubba dettas energiska hållning. I Rom är man mer än någonsin besluten, att 1811 m11 ( 2 2W2 Pom 7 — Fr Ne