Göteborgsposten – 24 februari 1862, sida 2

om dess verksamhet under år 1861, hvaraf bland annat inhemtas att direktionen såväl genom annonser som kungörelser från predikstolarne i häradet uppmanat innebyggarne till bildandet af korporalskaper och kom; anier på laudet; att föreningens ledamöter för närvarande äro 187, hvaraf 112 aktiva och 75 dels aktiva dels kontribuenter, men att kussan ej tillvuxit och icke på något sätt motsvarar behofvet. Helsingfors universitet har i dessa dagar för sina samlingar fått af majoren frih. Aminoff mottaga följande gåfvor: Ett kruthorn, som skall hafva tillhört konung Carl XII och sedermera gått i arf inom Friesendorffska och Fredensköldska ätterna, samt en egenhändig skrifvelse från öfverste Döbeln till öfverstelöjtnant Reuterskjöld aftonen före slaget vid Jutas. II. C. Andersen, som för konungen af Danmark föreläst siva , Eventyr, har med anledning deraf från korungen fått mottaga en egenhändig skrifvelse, åtföljd af en dyrbar gulddosa med konungens namuchiffer i briljanter. En bedräglig äkta man. Vid jultiden ankom till Hamburg en i Preussen född sjöman, som uppehållit sig i Amerika tio års tid och derstädes, enligt egen utsago, förvärfvat sig en ansenlig förmögenhet. Han sökte få reda på en fattig broder, hvilken skulle vara boende i Hamburg, der han var anställd såsom uppsyningsman vid ett skeppsvarf. Med tillhjelp af en annan välmående uppsyningsman, hvars bekantskap sjömannen händelsevis gjort, lyckades han verkligen att få reda på brodren, men under ännu olyckligare vilkor än man uppgifvit, i det han befann sig å Allmänna Hospitalets afdelning för sinnessvaga. Den vansinnige var ännu i ständ att igenkänna brodren och denne tog afsked at honom efter att ha gifvit uppassaren ansenliga drickespenningar. På vägen till hospitalet hade amerikanaren alifvit så förtrolig med gin ciceron, att han blef införd i dennes hus, hvarest han lärde känna uppsyningsmannens syster, en ung vacker flicka, med hvilken han några dagar derpå förlofvade sig. För ett par veckor sedan egde vigseln rum hos amerikanske konsuln, och det unga paret hade beslutat att efter några veckors förlopp begitva sig af till Amerika. Brudens bröder hade utbedt sig äran att få bekosta bröilopet, hvartill ätgingo 1,500 mk krt. Den unga frun såg ett lif fullt af fröjd och glädje framför sig, emedan hennes man i de mest lifliga färger skildrat de angenäma dagar hon på andra sidan Atlanten skulle komma att föra. Det unga paret hade efter bröllopet hyrt logi i Hötel du Nord i Altona, och förnekade sig under denna tid iutet af denna jordens goda. Den II:te dennes var amerikanaren emellertid plötsligen försvuanen och efterlemnade förutom sin bedragna hustru rätt betydliga skulder. En Altonabo skall t. ex. ha en vexelfordran på 1,600 Rdr Rmt, och flera främlingar som uppehållit sig i hotellet ha äfvenledes blifvit lurade af bedragaren, hvars namn är Gabel; bland dem han på detta sätt dragit vid näsan nämnes en köpman Bernstein från Berlin, at hvilken han koutant fått låna 600 pr. Thaler. I Hamburg har han icke blott bedragit sina svågrar, utan bland andra äfven Förenta Staternas konsul, vicekonsul och legationssekreterare, hvilka alla varit inbjudna på hans bröllop, på rätt ansenliga summor. Samma dag Gabel echapperade hado han till sig å Hötel du Nord inviterat ett stort sällskap; gästerna infunno sig ganska riktigt — men värden uteblef. Den bedragna unga hustrun hemtades ett par dagar derefter af sina bröder tillbaka till Hamburg. Ett farligt land för tjenstslickor. Egaren at en gästgifvaregård i staden Plauen i Sachsen, stadde för någon tid sedan en bayersk tjeustflicka, men dagen då hon skulle träda i tjenst blef gästgifvaren mycket öfverraskad af att få mottaga ett bref från henne, i hvilket hon meddelade honom, att distriktsdomaren icke tillät henne att tillträda tjensten. Gästgisvaren skref nu sjelf till nämnde tjensteman och mottog efter några dagars förpp följande svar: NMed anledning af er skrifvelse af den 5 d:s, rörande pigan Purucker, få vi afgifva soljande förklaring: Tillfölje deraf att alla de bayerska tjensteflickor, hvilka taga tjenst i Sachsen, återkomma derifrån i ett tillstånd, som ehuru det är mycket intressant, icke desto mindre är högst beklagligt, och emedan det är vanskligt att genomdritva de reklamationer, hvartill dessa omständigheIter blott alltför ofta gifva anledning, och slut