Göteborgsposten – 24 februari 1862, sida 1

kolet genom distillation vid en läg värmegrad, och den deraf bildade produkten behandlas på samma sätt som den, hvilken direkte tages ur de naturliga oljebrunnarne, Genom bruket af petroleum inbesparas de för distillationen ur kolen behöfliga retorterna, och på detta sätt inbesparas äfven tid och arbete. Da petroleum ensamt begagnats, innehåller produkten en vida större qvantitet flyktiga kolväteoljor in då stenkol ensamt eller till en del unvändts, och derföre äro vida större försigtighetsmått nödiga för att bli dessa farliga substanser eqvitt. Somliga fabrikanter underläta emellertid detta, och tillochmed köpa flyktiga oljor af mera samvetsgranna raffinadörer, för att blanda dem med det egentliga lysämnet, hvilket derigenom brinner bättre. Detta är ett mycket klandervärdt förfarande och förtjenar strängt straff, ty den hetta som frambringas, då oljan användes som lysmaterial, gör att den flyktiga delen af oljan förvandlas till en gas, hvilken när som helst kan explodera. De oljor som helt och hållet destilleras at stenkol liksom de, hvilka äro uppblandade med en mindre portion bergolja äro lättare att befria från det farliga elementet. Genom omsorgsfull raffinering och derpå följande destillation, samt slutligen genom att utställa en stor yta af produkten för luttens inverkan, kan hvarje farlig beståndsdel afiägsnas. Man behöfver således ej frukta för oljor, om hvilka man vet att de blifvit omsorgsfullt och samvetsgrannt beredda, men man bör dock aldrig göra sig för säker då man köper dylika oljor. De böra tvärtom omsorgsfullt pröfvas, innan de kunna anses säkra. Ett enkelt medel att verkställa ett dylikt prof är det att hälla oljan i en öppen tallrik hvilken sättes i ett till 609 C. upphettadt vattenbad. Om oljan, etter skedd uppvärmning och då en brinnande fosforsticka hälles intill den, alls icke eller blott långsamt autändes, är den ej farlig. Men alla oljor som vid eller under en temperatur af 609 lätt antändas och dervid explodera starkare eller svagare, kunna anses vådliga. Man har exempel på oljor, som antändts vid en temperatur af 17, och detta ehuru tändstickan hållits en hel tum från oljans yta Sädan olja är ytterst farlig, och säljaren af en dylik vara borde vara ansvarig för hvarje olyckshändelse som förorsakas uf dess begagnande. Ett ännu enklare medel att pröfva kololjors antändbarhet gifves: — Hålla ett halfstop kokande vatten i en skål och lät det stå och kallna i fem minuter hälla derefter något af oljan, vare sig att det är hotogen eller solarolja, i en tösked och håll sedan skeden nägra minuter i det varma vattnet, dock ej sa att vattnet går öfver dess kanor; för derefter en brinnande fosforsticka intill oljan. Antänder den sig då hastigt, är detta tecken till att oljan är farlig att begagna; unänder den sig långsamt eller icke alls, kan jen utan fara användas. Man bör aldrig beszagna lampreservoaror af metall, emedan dessa, fall oljan skulle explodera, kunna åstadkomna stora förstörelser. Det är af högstå vigt utt man, innan en kolväteolja begagnas, pröfvar densamma, emedan svåra följder eljest kunia uppstå. Man har isynnerhet i England exmpel på fruktansvärda olyckor tillfölje deraf tt kolväteoljor exploderat.