Göteborgsposten – 22 februari 1862, sida 2

staden uf gåfvos vid sammanträdet i detta änlamål d. 31 sistl. januari följande fyrfotingar, hvilka med hänseende till uppfostran och mer eller mindre frivillig böjelse hvar för sig utvalt nedanstående vite genus: i ändamål att bereda sina egare ett oftast intimt sällskap, äfven tjenstgörande såsom sängvärmare, anmäldes 39 stycken; portvaktare och snokar 31 stycken; rätthundar, för det mesta hafvande tjenstledighet,) 2 stycken, samt jagthundar utan synnerligt tillfälle till praktik 9 stycken, summa 81, för hvilka skatten till kommunens bästa uppgår till 405 rdr. Örebro-Nora-Arboga-jernvägen har under sistl. januari månad haft en trafikinkomst af 13,806 rdr 66 öre, deraf för resande 7,234: 65 och för gods 6,572: 1. Bevillningsberedningarne. Ordförandena i Örebro läns bevillningsberedningsdistrikter äro nu äfven af länets höfding kallade till ett sammanträde, för att öfverlägga om beredandet af likhet öfver hela länet vid tillämpningen af den nya bevillningsförordningen. — Eget nog äro ordförandena ej anmodade att infinna sig, utan kallade. Dragsjukans bedrösliga följder. I tidningen Dalpilen låses: När denna svåra sjukdom, som mest angrep barn af olika åldrar, för några år sedan först yppades här i orten, hörde man läkarena förklara, att om litvet kunde räddas, sjukdomen, om den icke rätt behandlades, dock kunde medföra svåra, obotliga följder för hela den återstående lefnaden, enär den ofta kastade sig på de yttre sinnena. Denna sorgliga förutsägelse har också beklagligligtvis i många fall elagit in och hörselorganet är det, som egentligen blifvit angripet. Man finner här i orten en myckenhet barn, som efter sjukdomen blifvit lomhörda, samt ännu flera, som helt och hållet förlorat hörseln och blifvit stendöfva, så att de ej mer fornimma något slags ljud. De barn, som angrepos af sjnkdomen och fingo vidkännas dess följder i så späda år, art de då änna ej hunnit lära sig tala, dessa olyckliga äro nu döfstomma och synas få för hela litvet så förblifva det, eftersom hörselorganet lår vara förderfvadt, och talförmågan svårligen kan forvärfvas ntan hörsel. Vi hafva varit 1 tillfälle att taga kännedom om ett barn, nu flera år gammalt, som ej kan uttala mera än ett enda redigt ord, och det är ,,mamma. Detta ord, vanligen det första, barnet lär sig uttala, så kärt för modersörat, ty det hittar vägen till modershjertat, är nu det enda, som barnet kan säga redigt, och fara värdt skola icke åren medföra något större ordforräd. De barn åter, som före -jukdomsdsallet lärt sig tala, bibehålla väl talförmågan, men som de sjelfva ej fornimma något ljud at det de vilja uttrycka, blir uttalet högst eget och besynnerligt, någon gång ett oartikuleradt, stönande late Detta märkes isynnerhet hos dem, som före sjukdomsfallet hunnit lära sig läsa. Alt hora en sådan stackare uppläsa ett stycke, vare sig innaneller utantill, är, som män plär säga, både ömkligt och löjligt. Här saknas icke blott all naturlig tonvigt på orden utan den läsande sväfvar oupphörligen uksom det stigande och fallande ljudet af vinden ur den ena oktaven och tonarten ini den andra, så alt man har svårt att uppfatta meningen, liksom det synes tvifvelaktigt huruvida den läsandes tanke följer med orden, ull hvilken misstanke man har så mycket större skäl, som all läsning i våra folkskolor hittills med få undantag bedrifves som ett dödt munväder utan någon förklaring öfver ordens mening och betydelse. Det sorgligaste härvid vore, om denna oförmåga att redigt uttrycka sig år för år tilltoge, såsom någon trott sig förmärka. Fara vore då för handen att de med åren skulla glömma bort konsten alt tala såsom orden föllo sig. Denna sarhäga synes väl vara öfverdrifven, men behjertan-värd är emellertid den mängd sar smärre barn, som genom denna sjukdom j mistat hörseln, och, ehuru fodda utan lyte, derigenom blitvit försatta i ett tillstånd af döfstumhet. När i våra dagar alla lifvets förhållanden Iskola ordnas i siffror, vill det synas, som skulle en uppgift på alla dem, hvilka mistat hörseln genom dragsjukan, vara något att anka på, isynnorhet om antalet i proportion etter folkmängden är lika stort på andra orter, som här i trakten. För den store siffersamlaren medicinalrådet Berg borde det blif:Pva intressant i dubbelt afseende, både som illåkare och statistikus. I en tid, då staten med