Göteborgsposten – 22 februari 1862, sida 2

———7— kf—— Ak—— —— — —— — Det var också några, som sade att ni gerna kunde slå upp edra bopålar på East Lynne och undrade, huru det kom sig att ni så mycket drogs dit. De sade — Barbara sökte bär gifva lugn åt sin röst — att om Isabel Vane icke vore lady Isabel, skulle de tro, att ni der gjorde er cour. — Jag skattar mig mycket förbunden öfver att man intresserar sig så mycket för mig, genmälte mr Carlyle. Det förvånar mig, att ni gör cr till ett eko för dylika rykten, Barbara. — Jag har ej sagt det, svararade Barbara med högt klappande hjerta. Är det sannt, att lady Isabel sjunger så al? Det påstås, att hennes sång är alldeles gudomlig. — Jag råder er, att ej ställa denna fråga till Cornelia, sade advokaten leende; det är best mdt säkert, att hon då skulle bemöta er på samma sätt som hon bemötte mig, då jag vågade säga henne, att lady Isabel har en engels ansigte. Barbara slog hastigt upp ögonen och fästade dem på Carlyle; hennes ansigte, som bjert upplystes af gasskenet var blekt och upprördt. — Är det sannt, frågade hon oroligt, är det sannt, att ni tycker henne vara så vacker? — Jag tror mig verkligen hafva sagt det åt Cornelia, svarade advokaten i skämtande tön, men hon klippte så fort af mitt tal, att jag ej är alldeles öfvertygad. Barbara, tilllade ban lifligt och sänkte rösten, har ni ej sedan hört något från er bror? (Forts.)