Göteborgsposten – 21 februari 1862, sida 2

i och för sig alltsör ringa arvodet. Tyvärr vet man derom så godt som intet. Under förutsättning att förmyndaremedlen härstädes uppgå till den icke ringa summan af tre millioner, skulle emellertid arvodet för hvardera af 6 gode män uppgå till hela 250 (!) rdr om året, hvilket säkerligen icke skulle innebära fullständig ersättning efter vanlig renskrifvaretaxa för blotta skrifveriet. Och då det å andra sidan synes vara gifvet, att ifrågavarande mera mekaniska del af arbetet lika väl kan af något passande biträde under gode männens ledning verkställas, och det bör gå både fortare, lättare och måhända säkrare, om dessa äro t. ex. tre, särskildt för saken passande män, än om de äro fem eller sex; så synes det vara ganska skäligt att gode män tor tillsället änt-es till ett mindre antal, som, i fall sådant framdeles af dem skulle finnas nödigt för granskningsarbetets fullgörande, kunde erhålla berättigande att hos Magistraten anhålla om utseende af flere gode män för året. Härigenom torde också med största sannolikhet en sådan ordning för godemänsbefuttningarnas utöfvande kunna af enigt samverkande personer föreslås och sättas i verket, att genom denna institution en öfvergång bereddes till en slags förmyndarekammare, som möjligen skulle kunna medföra all önsklig trygghet för förskingring af omyndigas medel, utan den minskning i deras inkomster, som blir en nödvändig följd af medelns förvaltande genom ett embetsverk, som, officielt utan hjerta och med föga förstånd för annat än siffror, aldrig skulle låta myndlingen iförmyndaren se en ny fader. Ilandelstidningen har i sitt gårdagsnummer, med anledning af en liten insänd uppsats i Göteborgs-Posten för samma dag, på ett mindre städadt sätt låtit sin ögonblickliga vrede brusa öfver och dervid tillåtit sig insinuationer, hvilka, vi hoppas det, vid närmare eftersinnande skola ångras. Den kännedom Hand.Tidn:s redaktion bör ega om sätteri-arbetet samt det faktum, att Göteborgs-Posten rätt ofta om morgonen innehållit referat öfver händelser, som sent på aftonen förut, ja till och med samma morgon passerat, borde lätt kunnat skingra H.-T:s besynnerliga undran öfver, att en till oss på aftonen lemnad uppsats om knappt 20 rader kunnat hinna meddelas morgonen derpå. En annan uppfattning af insändarens uttryck rrätt lura allmänheten än den H.-T. haft, tillät oss att gifva uppsatsen plats i G.-P. — För öfrigt får upplysas att Göteborgs-Postens förläggare icke ämnar efterkomma H.-T:s lika besynnerliga som naiva begäran att han måtte ursäkta sig inför H.-T. för hvad en insändare yttrat, äfven med fara att han i annat fall anses såsom medbrottsling. Aktieförsäljning. Å auktionskammaren försåldes i går en aktie i Sjuntorps spinneriaktiebolag (å 7,500 rdr med sedan tillskjutna 1,000 rår), hvilken inropades för 6,650 rdr. Fastighetsköp. Vid ovilkorlig försäljning inropades i går f. landtbrukaren Enanders konkursmassas fastighet, !5 i stenhus med tomt under n:r 80 i 1:sta roten vid Vallgalan, för 12,000 rår genom måklarefirman H. W. Ström komp. Hirtfeldska stipendiikassan. Sedan Walla församling af Göteborgs och Bohuslän, efter att med betydliga kontanter hafva uppfördt en kyrkobyggnad, låtit renovera den till församlingens, förra kyrka af Margaretha Hvitfeld i lifstiden skänkta altartafla samt kuratorerna öfver Hvitfeldska stipendii-inrättningen, uppå derom gjord framställning beslutat att härför af stipendiikassan tillägga bemälde församling en ersättning af 500 rdr; så har K. M:t tillåtit, att berörde belopp må för nämnde ändamål af stipendiikassan utbetalas. -— Förut har samma bidragit med 1,009 rdr för stensprängning vid kyrkans nyss skedda utvidgning. Röfvarhistorien fran Lund. Snällposten berättar: Visserligen har ett fruntimmer blifvit ofredadt, men ej under så ohyggliga förhållanden som Folkets Tidning berättar. Händelsen, som ännu ej är fullt utredd, lär vara sådan, att en ung syjungfru en afton blifvit attackerad af två personer, och deröfver hade hon blifvit så förskräckt, att hon i ett särdeles upprördt tillstånd kommit hem. Då läkaren tillkallats, iann denne, att fruntimret, som är i hög grad hysteriskt sjuklig, uppgjorde en fantastisk berättelse, som icke kunde vara sann, helst den skulle tilldragit sig innan det ännu var mörkt och på en plats, der menniskor jemt färdades ; likaledes har läkaren intygat, att fruntimrat Sala hlifvit vSlafärr Vangszjööon5o är han