Göteborgsposten – 21 februari 1862, sida 1

det gäller, såsom ni finner, för honom om lif eller död. Han är mycket fattig. — Jag är sjelf fattig, sade grefven. — Jag hyste sä mycket medlidande för honom, då han talade. Han vexlade färg och andades häftigt; det var honom så hårdt att omtala sin förlägenhet. Jag är säker om att han är en verklig gentleman. — Näväl, ni kan taga biljetter för ett punds värde, mitt barn, och lemna dem sedan åt de bättre af mina tjenare. En bykonsert! — Ah, min far, så menar jag icke; ni inser då ej rätta förhållandet? Om ni och jag lofva att bevista konserten, skola alla familjerna omkring West Lynne äfven infinna sig, och han skall få fullt hus. De skola besöka konserten, derföre att vi göra det, sade hon. Om de finge veta, att vi lemnat biljetterna åt vårt tjenstefolk, skulle de hålla sig derifrån, Betänk blott, min far, om detsamma skulle hända oss ? Uppoffra er för en enda gång, min far, och gå dit, om ock blott för en timme: jag skall ha roligt der, om vi än trakteras blott med en fejla och en tamburäng. — Nåväl, lilla trollslända, sade grefven, du är en alldeles förträfflig advokat! Sesä, gå och säg den der karlen, att vi skola bosöka hans konsert för en half timmes tid. Hon skyndade med glädjestrålande ögon tillbaka till mr Kane; Hon berättade honom utgången af sin beskickning med en såsom vanligt lugn röst, hvilken dock hade en glädtig timbre tillfölje af den belåtenhet hon kände inom sig. — Jag skattar mig lycklig öfver att kunna säga er,