Göteborgsposten – 20 februari 1862, sida 1

förbundsregeringen belastad med en oerhörd mängd obefolkade länderier, alla de förenade staternas gemensamma egendom, Många af dessa hade blitvil af sydstaterna öfverlemnade åt torbunderegeringen; andra delar hade man forvärfvat sig al indianerna genom köp eller tordrag, och ännu andra hade blifviv köpta af fransmännen, mexikanare och spanioror, — men allt tör unionskassans penningar. Xankees fordrade nu att systalernas innevånare blL skulle lå köpa jord inom dessa territorier, ifall de ville afstå trån att medföra sina vlatvar. Deriill svarade sydstaterna nej, ty de ansago, att territorierna tillhörde likaväl dem som nordstaterna: dessa landsträckor voro alla förenta staternas gemensamma egendom, hvilken blott törvaltades af unionsregeringen ull gemensam fördel för alla anspräksberättigade. Man behofver blow kasta en blick på koustitutionen för att finna det södern egde lika rätt att med sina tjenare som norden med sina ,,medbjelpare, lärlingar, oxar och åsnor slå sig ned på dessa territorier. Men norden framdrog alltjemt sin högre rävt, hvilken skulle vara former än konstitution, eder och ordhållighet, i det de åberopade ömsom kristendomens bud och sin egen wishet. Sålunda drefvo de oss ar länder, hvilka hka mycket tillhörde oss som dem, och använde dem uteslutande för sina egna spekulationer. Dessa gemensamma länderrier hafva visat sig som en förbannelse för unionsregeringen och mera bidragit till den nuvarande brytningen än de flesta ana. De hafva gifvit landet anseende för en hastig uppblomstring och dragit till sig horder af utvandrare, hvilka genom Hit och penningar gjort att republiken framskridit i rikedom och folkmängd på ett sätt, som satt verlden i förvåning. Genom skryt och ett visst putisystem inbillade man emigranterna, att detta oerhörda välstånd var en följd af regeringssättet och yankees företagsamhet. Invandrarne från Europa hafva ofta afgjort reprosentantvalen innan de behörigen lärt sig att döma öfver våra förhallanden. — Dessa gemensamma territorier hafva förorsakat republikens fall, medan den ännu var i sin fulla monnakratt, emedan den politik man i afseende på desamma fullföljt varit enkälla till olidliga orättvisor. Ända till för tretio år sedun brukade man blott längsamt organisera de förvärfvade landsträckorna till territorier och sedan alltid parvis upphöja dem till unionsstator, den ena med, den andre utan slafveri. Detta skedde tills de tretton staterna vuxit till tretio — femton med och femton utan slafveri. Orsakerna till detta förfarande inses deraf, att hvarje stat blott hade tvenne röster i senaten. Följden deraf blef att ehuru nordstaterna genom sin territorialpolitik och hastigare tillväxt i folkmängd vunnit öfvermakt i underhuset, så var det dock omöjligt för båda partierna att inom senaten göra ett för det motsatta partiet skadligt lagförslag gällande, emedan ett förslag för att bli lag måste hafva majoritet i båda husen. Äfven om underhuset allmänt antagit ett dylikt förslag, kunde det ej upphöjas till lag, om ej äfven i senaten ett öfvervägande röstantal var för detsamma. (Forts.) KKS DA