Göteborgsposten – 19 februari 1862, sida 1

scher, uppträdde inför Rådhusrätten med e tillforsigt i ord och åtborder, som utvisad alt herrar domare skola få temligen svart at reda sig med den gentile bedragaren. Midt under marknadsstöket anlände hi underrättelsen om de nyligen skedda adjunkt: utnämningarna. Denna underrättelse slog ne som en bomb i det akademiska lägret, Al nemiigen docenten Fries blef utnämnd ti adjunkt 1 botanik, samt att docenten Hegg ström erholl den latinska adjunkturen va visserligen ej så otorvansadt, ej heller a! docenten Frigell ull lön för mängarig fl och trärvan blef utnämnd till e. o. adjunkt men att magister Bahr, som innehade å:d, sörslagsrummet till adjunkturen i kemi, likv-: erholl densamma, detta var iör mången lik oförvantadt som ovälkommet. Dock äfven andra utnämningar än till ad junkturer kunna väcka förundran; de sista or densutnämningarne kunna behörigen kommen teras; jag vill dock blott anföra en blan de mänga anekdoter, som härom berättas. Vill jag skrifva en vetenskaplig afhandling härom skulle jag kanhända till öfverskrift kunna vil ja följande: ÅAngående det så väl yttre sor inre och nödvändiga förhallandet mellan färge å öfverrockar och våra kgl. svenska riddarord nar; men som jag nu rätt och slätt ämna hålla mig till den berättande stilen så tord äfven hvarje öfverskrift vara öfverflödig. Vid sista stjernfallet utnämndes till Nord stjerneriddare en i Tyskland bosatt svensk, son för en kort tid sedan under ett besök i huf vudstaden donerat en större penningsumma til ett välgörande ändamål. — Sie itur ad astree — Att mannen blef slagen till riddare för si ädla gåfvas skull torde ej förundra nagon; me att han fick Nordstjernan och ej Wasen, såson han väntat, detta väckte stor bade ledsnad oci förundran såväl hos honom sjelt som hos han talrika familj. Mannen är nemligen bosatt Berlin, och alldenstund man derstiädes roar si med att bära ordensband äfven å ytterklädernt så hade Wasen med sitt gröna band varit myc ket mer välkommen än Nordstjernan med sit svarta, som knappast synes å en mörk öfver rock. En god vän till var riddare har emel lertid gifvit denne det välmenta rådet, att hi danefter städse nyttja ljusa öfverrockar. Råde såsom varande praktiskt blef med acklamatio antaget, och riddaren bär nu sin stjerna i svar band på ljust fält. — Relata refero! j V. v. F.