Göteborgsposten – 19 februari 1862, sida 1

Bref från Upsala. Från Red:ns korrespondent. D. 13 Febr. Ståndsrepresentationen har åter firat sin vinterfest här: den stora Distingsmarknaden afblåstes i går. Handeln har dock tyvärr gått klent, tillfölje af för liten tillgång på penningar, men for mycken på kyla. Vi stackars menniskor ha stått i ett ganska kallt torhållande till den omgifvande naturen, som på ett hånsamt fastän poetiskt sätt rimmat öfver allting. Oaktadt den stränga kylan har helsotillståndet dock i allmänhet varit godt, om man ej fäster sig vid den ötvergående ,släng af Neruda-feber, som här grasserat. Smittan hitfördes, som bekant, från Stockholm. Att Wilhelmina Neruda är en sann konstnär;nekas icke ens af de nu framstående revolutionära Anti-Nerudianarne; men mången med mig har förgäfves spanat efter .,de ljuft bortdöende tonerna, den elegiska suckan m. m. i systern Marias stråkdrag, , den gudomliga klangon m. m. i brodern Franzs violoncell. Syskonen Maria och Franz, visserligen utmärkta i samspel, men deremot ej af någon större betydelse som solister, sola sig nu i glansen af Wilhelminas stora namn. Emellertid ha dessa syskons konserter varit det enda upplyftande nöjen året halt att erbjuda. Visserligen upplyltande, men dock i annan stil ha äfven familjen Riegos gymnastiskt-akrobatiska prestationer varit. Dessa, jemte bedragaren Falk-Essen-Bärnhjelms gripande, ha utgjort marknadens glanspunkter. Nämnde hr pseudo-baron, af naturen utrustad med ett temligen hyggligt yttre, ett fadt ansigte med ytterst spetsiga och nobla musta