Göteborgsposten – 19 februari 1862, sida 1

nande trån verldsteatern har en alltför färsk dato för att man ännu skulle kunna fälla en opartisk dom öfver honom och hans stora karakter. Historiens arbete har ännu ej bolJat och vi böra vara nöjda med att nägra dokumenter redan kommit 1 dagen hvilka skola skanka hus at de kritiet som längre fram skola sysselsatta sig med amnet. Enligt den ådigt som hyses al grefve Cavoure mest entLusiastiska beundrare var han en man med gränslost omsattande lormåga; han ojverskauade med en enda blick der ofantliga förelag som utgjorde hans lus uppgite, gick rakt på sill mål utan ett ogononcks tveksamhet eller trukran och gjorde menuskor och händelser underdaniga sina planer Italienska enheteden sprang ut ur hans hjerna, fullvuxen och väpnad lik Minerva ur Jupiters klutna hufvud. Enligt lugnare mäns omdome var grefve Cavour en utomordentligt prakusk man, outtrottlig i sina ansträngningar, längtande efter verksamhet, rangvinisk, kall och lugn. Han var allud särdig att segla med strömmen, men gjorde aldrig törsök att hejda den; han emottog hvad lyckan skänkte, och visste att vända det till största förmån for sina planer; han törstod att lämpa sina beräkningar etter vidden at den horisont som läg tramsör honom. I konsten att tllegna sig andra personers ideer och arbeten var han ojemförlig. Hvad Mazzini endast drömde, det visste Cavour att realisera. Den säd som Gioberti, dAzeglio och Balbo utsått bragtes vill mognad och skördades at honom. Man behöfver blott läsa de af Barti utgifna bretven, för att finna, det Cavour år 1848 var en annan man än hvad han blet år 1852, och att liknande modifikationer frambragtes i hans karakter och uppfattning at de stora handelserna under ären 1854, 56, 59. Ånnu aldrig har verlden sett en statsman, som kan sägas ha varit sig beständigt lik. En politiker, som ej vill boja sig, brytes ovilkorligen. hanhända skulle gretve Cavour nätt sitt mål ätven under andra omständigheter — under inflytande at andra europeiska kombinationer; men hans operationsplan skulle ha tlörändrats med hvarje las, han skulle böjt sig tör omständigheterna, han skulle gått till sitt mål på nya och oförutsedda vägar. Det är derfore ett misstag att tro det han handlade efter en bestämd, från borjan afgjord plan, eller att anse honom ha egt ett oinskränkt förutseende, hvilket intet har att göra med en verklig, positiv politisk visdom. — mnmn3n3n3::: EEEEEEEE——