Göteborgsposten – 18 februari 1862, sida 1

gifter utgör visserligen dåliga nyheter för den som skulle önska att bli guldgrälvare, men deremot så mycket bättre tor dem som veta att dela inkomsterna utan att dela risken vid guldets uppgrafvande. De intodda indiauerna hvilka sagas vara en tridsam och medgörlig race hade törtjenar mycket på de o,000 äfventyrare som kommit ull landet och al hvilka många voro kineser. Dessa senare höllo på att gräfva guld ända tills vintren bröt in, Något mindre än en trefjerdedel at hela antalet var engelsmän. Ungelär fem gånger så mycket tolk behöfves sor att åt landet gisfva den utveckling, hvarat det är mäkugt. Det är derföre godt om rum för dem som önska bege sig dit under instundande vår Ehuru man ej bor väcka forhoppningar, hvilka kanske sedermera ej skola realiseras, har man dock all anledning till det antagande att britiska Columbia for närvarande erbjuder stora förmåner för personer med ett lltet kapital hvilka äro skickliga och villiga till kroppearbete. Ingen annan samhällsklass är i allmänhet taladt passande tör lifvet i kolonierna och ännu mindre för ett företag sådant som guldvaskning. Ingenting, enligt Times-korrespondenten, kan vara mera tilltredsställande än klimatets helsosamhet, äfven under vintren då det aktiva arbetet är öfvergifvet. För öf rigt råder bland guldgrafvarne den bästa ord ning. Men det är ej blott vid gulugräfningen som det finnes plats för företagsamheten Tillförseln at en så stor befolkning på så be. tydande afstånd från ordentliga nybygger skulle, ensamt den, gifva sysselsättning ät en stor mängd folk. Amerikanska kopman i O. regon och Californien äro hittills de ende som förtjenat på guldgräfvarne i Columbia. men säkerligen skulle ingen skicklig handtverkare eller köpman benotva söka länge in. nan han finge goda inkomster, äfven om clalmerna 1 Cariboo före hans ankomst skulle börja att visa sig mindre gifvande.