Göteborgsposten – 18 februari 1862, sida 1

vederlade henne ofta deri. Thorn var ej en person, som , kunde hysa hederliga afsigter på en flicka i den ställning som Afy Hallijon innehade; men slickorna äro ibland så enfaldiga som gåss. — Att döma af er beskrifning, kunde det icke ha varit någon af Thormarne på Swainson; ty de äro alla rika handlande, unga familjefäder, korta och tjocka som hollänIdaro, samt för öfrigt mycket respektabla, Do äro ej sådane personer, som skulle inlåta sig på ett dylikt handlingssätt. — Mordet, menar ni? afbröt Richard. — Att rida tio mil efter Afy. Richard, hvar är Afy? Richard Hare såg förvånad opp. — Huru skall jag kunna veta det? Jag tänkte just fråga er. Mr Carlyle teg en stund. Han ansåg Richards svar vara undvikande. — Hon försvann omedelbart efter fadrens begrafning och det troddes... kortligen, Richard, man påstod här i trakten, att hon rest efter er. — Nej, sade man det! Carlyle, jag bar hvarken hört eller sett henne, allt sedan den olyckliga aftonen. Om hon for efter någon, så var det efter Thorn. — Såg denne karl bra ut? — Jag tror menniskorna i allmänhet tyckte så. Afy påstod ; att en sådan Adonis ej fanns till annorstädes än i fabeln. Han hade glänsande svart bår och polisonger, mörka ögon och vackra anletsdrag. Men hans skrytsamma sprattaktighet missklädde honom. Mr Carlyle kunde ej erhålla flera upplysningar och det HJ —— 7ce mIO—Umn.Aeee. 7