Göteborgsposten – 18 februari 1862, sida 1

Det nya Guldlandet. Det ser ut som skulle vår tid mera än någon föregående kunna göra anspråk på att kallas en gyllene ålder — åtminstone i materielt afseende. Ej nog med att vetenskapen nästan dagligen för sin praktiske broders, för industriens räkning inmutar rika guldminor, utan sådana, innehållande verkligt klingande guld, i ofantliga qvantiteter, upptäckas numera nästan hvartannat år. Och detta sker i öde trakter, som utan guldets oemotståndliga dragningskraft kanhända ännu under århundraden skulle förblifvit uteslutande betolkade af några vilda horder, för hvilka de gyllene skatter, som deras fötter trampat, väl ej haft några faror, men för hvilka ätven civilisationen med dess välsignelser lika litet funnits till. Det ser nästan ut som skulle försynen beslutat att hädanefter utföra sitt uppfostringsarbete med menskligheten, om man så får säga, i en större skala än hittills, Och i planen för detta uppfostringsarbete tyckes till en stor del just dessa nya guldfältsupptäckter ingå. De äro hvirflar som drager till sig allt hvad gom ej assimilerat sig med vår nu varande civilisation och sedermera förvandlar det till något nytt, hvilket intager en berättigad plats i den menskliga utvecklingen. Kalifornien, Australien, Otago hafva för våra industririddare och lycksökare varit platser, der de kunnat vinna det kära guldet. Men de hafva varit mer, — de hafva till stor del ombildat det slödder, som strömmat dit, till hederligt folk. Kalifornien upptäcktes och det dröjde ej länge innan landet var uppfyldt a! en oredig, kaotisk menniskomassa, som med spaden i ena handen och revolvern i den andra letade efter guld. Småningom ordnade oo —